Traumat i ”Tsunami” går att förstå – men inte känna

SVT-serien hade kunnat bli så bra

”Tsunami” kryllar av människor som mår dåligt. Problemet är att det är svårt att bry sig om en enda av dem.

Tsunamikatastrofen 2004 är bakgrund – och katalysator – för handlingen i miniserien ”Tsunami” (SVT). Jag förmodar att titeln även ska tolkas symboliskt – små händelser som kan få omvälvande konsekvenser ungefär som en stor våg uppstår på grund av seismisk aktivitet i marken.

1998 släppte det walesiska bandet Manic Street Preachers låten ”Tsunami” där sångaren James Dean Bradfield liknade naturfenomenet vid känslan av ångest: ”Inhale the anxiety in between, tsunami came washing over me”.

I slutändan handlar serien ytterst lite om tsunamikatastrofen 2004. Många känner nog lättnad över det, att slippa se dramatisering av drunkning, panik och död, särskilt efter Jonas Gardell-serien ”De dagar som blommorna blommars” mardrömslika skildring av Estoniakatastrofen 1994. Fast är det egentligen inte mer spekulativt att rida på hela känslopaketet som kommer med tsunamin, när det knappt handlar ett dugg om den?

 

Journalisten Sara (Evin Ahmad) som jobbar på en ovanligt lugn kvällstidningsredaktion, men med en tidstypiskt bufflig chef, bevakar tsunamikatastrofen hemifrån men hennes största fokus är hela tiden avslöjandet av påstådd förskingring på en välgörenhetsorganisation ledd av Tomas (Henrik Norlén).

Nina (Liv Mjönäs) och Emelie (Louise Peterhoff).

Tomas bedrar sin fru Nina (Liv Mjönes) med styvsonen Ivans (Rufus Glaser) lärare Emelie (Louise Peterhoff), som i sin tur har en dödssjuk dansk man (Thure Lindhardt). Medan Nina kämpar för att Tomas ska få en närmare relation till Ivan, planerar Tomas att lämna familjen efter Thailandsresan.

Huvudpersonerna är människor som agerar på sina instinkter, ofta oerhört själviskt. Den tematiken växer, och blir bättre skildrad, för varje avsnitt som går. ”Tsunami”, som skrivits av Sara Kadefors, har flera bra idéer, inte minst paradoxen i en man som jobbar för att hjälpa världen, samtidigt som han försummar sin egen familj.

Inklippta autentiska nyhetssändningar och kvällstidningssajternas efterlysningar av försvunna anhöriga är historiskt korrekta. Människor i bara semesterkläder landade på ett vintrigt Arlanda, evakuerade i det som funnits till hands.

 

Kluvenheten i serien är att katastrofen skulle kunna vara vilken som helst, utom i ett avseende. Att vi antas komma ihåg och ha levt samma nationella chock, så att den slipper förklaras närmare.

Vi förstår intellektuellt att återvändarna varit med om något traumatiskt. Men utan att traumat skildras blir deras resa känslomässigt obegriplig. När de beter sig som idioter är det svårt att bry sig.

Om jag ska se något positivt i glappet är det förmodligen precis så det uppfattas av överlevarnas omgivning också. De sympatiserar, men kan inte riktigt förstå.

 

Det finns några undantag av känslomässigt bråddjup, i en berättelse som i övrigt har svårt att beröra. Jag ska inte spoila i vilket sammanhang, men när Tomas utbrister ”Jag känner ingenting!” är det precis vad historien laddat upp för.

I det ögonblicket anas det som hade kunnat bli en så bra tv-serie.

 

Tilde de Paula Eby och Per Lernström.

Veckans…

…gala. TV4 storsatsar på galor i år och på söndag kväll är det dags för Oscars som inleds med en studiosändning ledd av Tilde de Paula Eby från kl 23.30 (TV4 och TV4 Play), med Per Lernström på plats vid röda mattan i Hollywood. Även om jag tycker det är lite sorgligt att vi på Aftonbladet inte sänder galan i år vill jag önska dem ett varmt lycka till.

 

…gala 2. ”QX Gaygala” (lördag TV4 kl 21.30) brukar vara vintersäsongens absolut bästa svenska gala, med en fin mix av humor och känslor. Petra Mede tar över stafettpinnen från Babben Larsson som årets värd.

 

Maria Callas och regissören Pier Paolo Pasolini i Grekland 1969.

…opera. Jag är knappast någon operafantast, men tjusningen med Maria Callas (1923-1977) förstår till och med jag. SVT2 ägnar nästan hela lördagskvällen åt den legendariska artisten, först med dokumentären ”Callas med egna ord” (kl 19.05) och sedan en stjärnspäckad hyllningskonsert.

 

Saul Berenson (Mandy Patinkin) och Carrie (Claire Danes).

…thriller. Sista säsongen av ”Homeland” är till slut här. Precis som tidigare år sänder SVT tv-serien i nära anslutning till den amerikanska premiären, i år redan på måndag kl 22 på SVT Play (dygnet efter USA) och på SVT1 söndag den 16 februari. I den åttonde säsongen lämnar Carrie (Claire Danes) Washington och ryska påverkansoperationer för Afghanistan och talibanerna, när den nationella säkerhetsrådgivaren Saul (Mandy Patinkin) får i uppdrag att medla fred.

 

Moa Wallin, Adrian Boberg, Malin Stenbäck, Helle Schunnesson.

…dokusåpa. Klassikern ”Big Brother Sverige” är tillbaka på måndag, den här gången på TV4 (kl 20). Malin Stenbäck är programledare, tillsammans med tre sidekicks från radion; Adrian Boberg, Moa Wallin och Helle Schunnesson. Dagliga sammanfattningar visas tisdag till söndag på Sjuan, TV4 Play och Cmore som också livestreamar dygnet runt. Veckofinalerna kommer vara på måndagar kl 21.