En kostymkaramell kokad till perfektion – efter ett idiotsäkert recept

”The gilded age” är ”Downton Abbey” på amerikanska

Karolina Fjellborg

helskärm

The gilded age

HBO Max

Del 1-5

Av Julian Fellowes, med bl a Christine Baranski, Cynthia Nixon, Carrie Coon, Louisa Jacobson, Morgan Spector, Denée Benton, Taissa Farmiga, Blake Ritson, Simon Jones, Thomas Cocquerel.

TV-RECENSION Julian Fellowes amerikanska kostymdrama ”The gilded age” kretsar kring krocken mellan gammalt och nytt i 1880-talets expanderande New York.

Men är, i princip, ”Downton Abbey” på en annan dialekt.

Och det är ingen dålig sak.

KOSTYMDRAMA Det har surrats om det i många år, och nu är det här; ”Downton Abbey”-skaparen Julian Fellowes amerikanska kostymdrama ”The gilded age”.

Platsen är New York och tiden är den ”förgyllda ålder” under sent 1800-tal då utvecklingen gick i en rasande fart och nya pengar strömmade in och krockade med gamla.

I ett hus på en av stadens allra finaste gator bor den stolta och envisa holländsk-amerikanska societetsdamen Agnes van Rhijn (Christine Baranski), tillsammans med sin betydligt mildare och mer ödmjuka syster Ada Brook (Cynthia Nixon).

Agnes delar upp folk i ”gamla människor” och ”nya människor”, och gör så gott hon kan för att ”hålla tillbaka den flodvåg av vulgaritet som hotar att uppsluka” gamla New York. Men i den nybyggda, enormt vräkiga residensen mitt emot är den ny-svinrika järnvägsbaronen George Russell (Morgan Spector) i full färd med att flytta in tillsammans med sin extremt streberaktiga fru Bertha (Carrie Coon) – som tänker ta sig in i finrummen om det är så är det sista hon gör.

Och ett socialt krig tar sin början.

Agnes och Bertha är färgstarka basar över varsin skyttegrav, men seriens verkliga protagonist är egentligen Agnes och Adas brorsdotter Marian (Louisa Jacobson), som kommer till New York från Pennsylvania efter sin pappas död, och flyttar in, pengalös men med nya perspektiv, hos sina fastrar.

I karaktärsgalleriet finns också diverse barn, tjänstefolk, affärsrivaler och societetsfruar som har välgörenhetstillställningar som sin främsta syssla, samt en ung svart kvinna (Denée Benton) som försöker lyckas som skribent. Och den som vill kan roa sig med att notera vilka ”Downton Abbey”-figurer de olika spelarna motsvarar (Agnes van Rhijn, till exempel, har fått alla de roligaste replikerna och är tveklöst motsvarigheten till Maggie Smiths Violet Crawley). 

Och visst skulle man kunna hävda att Fellowes i mångt och mycket bara har gjort ”Downton Abbey” en gång till, fast på amerikansk engelska.

Det vore helt sant. Han återanvänder mycket. Väldigt mycket.

Men det betyder inte att han har slumrat till och går på autopilot. Dialogen har udd, och perioden, attityderna och kulturkrockarna han skildrar här, säger även saker om vår egen tid.

Dessutom är skådespeleriet en njutning. Framför allt Coon är briljant.

”The gilded age” skakar kanske inte om i kostymförråden, likt ”The favourite” eller ”The great”. Men det är en riktigt välgjord 1800-talskaramell, kokad till perfektion efter ett idiotsäkert recept.

Jag slukade den. Och det kommer ni också att göra.

”The gilded age” har premiär på HBO Max den 25 januari.

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv