Recension: Mario Kart World på Switch 2
Så bra är uppföljaren till Nintendos succé
Publicerad 2025-06-07
Priset är betydligt saftigare.
Men det är även upplevelsen.
Den som blundar för sitt saldo kommer charmas sönder och samman av nya ”Mario Kart World”.
Förutom det höga priset har ett nötkreatur dominerat förhandssnacket kring nya ”Mario Kart World”.
Men medan massorna kastar sig över att spela som Cow, kossan från klassiska banan Moo moo meadows, är det Conkdor, en shady struts, lika lömsk som långhalsad skurk från ”Super Mario 3D World”, som är min favorit när biblioteket över spelbara karaktärer nu uppdaterats.
Har blivit bortskämda
”Mario Kart 8” kom till Wii U 2014 och har sedan biffats till mer och mer och i sin deluxevariant blivit det mest sålda spelet på Switch 1. Med de rejäla dlc-uppdateringarna har det blivit en koloss med 96 banor och det är ett spelkoncept som fungerar. En uppföljare har alltså stora skor att fylla. Och då känns möjligen 30 banor lite futtigt hur magiska de än är. Ursäkta, men Nintendo har skämt bort oss. Racingspel kan lätt bli repetitiva och då har variationen av banor varit en faktor som hållit mig kvar. Men jag hoppas på en lika elegant dlc-lösning både för banor och figurer som för föregångaren och även ”Super Smash Bros. Ultimate” som har figurer från till exempel ”Minecraft” bland många andra. Jag vill kunna spela som Inkling girl från ”Splatoon”, så är det bara.
Som en stolt nybliven förälder
Så vad vill man mer ha av en uppföljare? Jag har fantiserat om någon slags ”GTA”-inspirerad take och resultatet är något åt det hållet. I olika lägen kan man utforska de större och underbart detaljerade banorna och i olika spellägen åker man mellan de olika banorna. Ibland i form av lite väl långa mellanklipp som visserligen kan hoppas över men ger ett lite segt intryck, Nintendo beter sig som vilken stolt nybliven förälder som helst helt enkelt.
30 banor får vi serverade, 16 nya och 14 uppdaterade klassiker och det är betydligt mer dramatik i uttrycket. Dag blir till natt, regnet piskar ner och vi åker över stora mörka hav. ”Rainbow road”, en royalty bland MK-banor, pendlar i sin comeback mellan en än mer färgglad version och ett mörkt vattenlandskap. Det är sannerligen inte tråkigt.
Förvaltar arvet
Deltagarantalet har ökats från 12 till 24 vilket förstås borgar för ännu mer kaos där någon tar item boxen du hade tänkt ta i och med att de flesta ändå samlas i en och samma klunga.
I det nya Knockout tour-läget vrids tempot upp när 24 spelare börjar ett race genom sex olika banor och där fler och fler slås ut under färden.
Men mycket är sig likt, en del är skruvat på vilket är ett måste och görs med avvägd varsamhet. I en uppföljare för runt tusenlappen vill man känna att saker är nya, att man får träna om muskelminnet lite, och det får man.
Snart kommer de här banorna sitta inristade i gamerhjärnor världen över men fram tills dess är det pirrigt att upptäcka en ny klassiker. Och köra lite fel ibland.
Det är ett spel med grävskopor av charm, som förvaltar sitt arv och gör vad det ska. Det är precis lika roligt, enerverande och adrenalinstint som tidigare. Men jag säger det igen: jag förväntar mig dlc:s, för så bortskämd har jag tyvärr blivit.
Banor, figurer och fordon i ”Mario Kart World”
