Switch Sports är inte i närheten att vara en ny klassiker

Höga toppar, djupa dalar – och gör sig helt klart bäst ihop med andra

Publicerad 2022-05-01

Volleyboll är ett mycket välkommet tillskott i Nintendos sportspel.

Nintendo Switch Sports är ett märkligt spel att sätta fingret på.

På sina håll är det briljant – men då är man bara några knapptryck ifrån något så pinsamt att det inte ens borde ha marknadsförts.

Och resten hamnar någonstans mittemellan.

Wii Sports revolutionerade verkligen sättet man kan spela tv-spel på.

Istället för att dega i soffan studsade man runt i vardagsrummet för att svinga virtuella tennisrack och kasta bowlingklot. Det var en briljant uppvisning av Nintendos kreativitet.

Den nya efterlängtade Switch-upplagan är förstås bättre på typ alla sätt, med snyggare grafik, fler sporter och fullt dugliga online-möjligheter.

Men wow-faktorn från förr finns inte där och tyvärr utnyttjas inte konsolens fulla potential – det mesta kan egentligen kokas ner till en enda aspekt: tajming.

I fastighetsvärlden talar man alltid om ”location, location, location”. I Nintendo Switch Sports lyder motsvarigheten ”tajming, tajming, tajming”:

Volleybollen är förvånansvärt bra

Av de nya sporterna är volleybollen överlägset roligast. Rörelserna man behöver göra för att lägga upp passningar, blockera vid nät och få till rejäla smashar simulerar väl hur sporten utövas i verkligheten.

Jag och en god vän – båda tävlingsinriktade sportnördar – gav oss ut online och blev båda förvånade över hur bra allting flöt. Det var långa rallies, högt tempo och man var verkligen tvungen att snacka ihop sig taktiskt för att vinna.

I övrigt hamnar de andra nykomlingarna badminton och svärdfäktning någonstans i mitten på skoj-skalan. Det finns inte tillräckligt med variationsmöjligheter för vad man kan göra utan det handlar nästan uteslutande om tajming. Tyvärr håller de inte för några längre sejourer. Snarare är de att betrakta som tidsdödare på släktträffen eller förfesten – beroende på hur lättroade och berusade gästerna är.

Tyvärr finns det inte mycket gott att säga om fotbollen. Åtminstone just nu (innan sommarens uppdatering) är det ett mycket märkligt spelläge.

Fotboll – med handrörelser

Fotbollen upplever jag som en stor besvikelse. I synnerhet straffläget där man spänner fast en joy-con på benet för att tajma en sparkrörelse. Uppdraget är alltså att sparka en boll, som studsar in från sidan, i ett öppet mål och sen titta på när någon annan försöker sig på denna ”utmaning”.

Det spelläget är så pinsamt simpelt och rentav tråkigt att det inte borde ha marknadsförts över huvud taget.

Sen känns de vanliga matcherna (såväl 1v1- som 4v4-lägena) mest som en långsam hönsgård där man sparkar bollen med en handrörelse. Ja, ni hör ju själva hur det låter.

Nämnas bör att det till sommaren kommer en uppdatering som möjliggör det att spela matcher med en joy-con fäst i leg strap:en. Det ska bli intressant att se om det kan sparka liv i fotbollen, även om jag ställer mig tveksam till det.

Bowlingen briljerar

Tennisen har fått en smärre handpåläggning men bjuder inte direkt på något nytt.

Kvar finns då bowlingen och det är tillsammans med volleybollen det här spelets stora höjdpunkt. Här spelar det faktiskt roll vilka handrörelser man gör snarare än samma gamla tragg om tajming.

Numera kan man spela samtidigt på en delad skärm, vilket sparar massor av tid, samtidigt som de nya hindren i specialläget gör att det aldrig känns monotomt.

Bowlingen är – återigen – briljant.

Bör alltid spelas med andra

Sen går det inte att förbise det faktum att Switch Sports bör spelas med andra i nästan alla lägen.

Det är inte ett lir man kommer ha särskilt roligt med på egen hand, förutom i bowlingen som faktiskt är så pass bra att jag hoppas på en stand alone-titel i framtiden. Ett ”Nintendo Switch Bowling” hade jag köpt utan att blinka.

Rankingsystemet online är något jag verkligen uppskattar och jag kommer tveklöst försöka klättra på listorna i såväl bowling som volleyboll framöver.

Men i slutändan är det här spelet mest att betrakta som en lagom bra uppdatering på en odödlig klassiker – utan att vara i närheten av att vara en ny klassiker.

Följ ämnen i artikeln