De vill krossa könsrollerna – i dansvärlden

Tony Irving: ”Dansbanan återspeglar det moderna samhället”

MALUNG. Kvinnorna flockas på dansbanorna – men är svårare att få till scenerna.

Nu jobbar fler och fler dansintresserade för att krossa könsrollerna i dansvärlden.

– I det moderna samhället är vi lika. Hon kan föra, jag kan följa, säger Tony Irving.

För två år sedan skrev Lars Bälter en debattartikel i tidningen ”Får jag lov”. Han är marknads- och medieansvarig för svenska Dansbandsveckan i Malung, och efterlyste fler kvinnliga medlemmar i de svenska dansbanden. Men någon större förändring på den fronten har det inte blivit.

– Jag saknar det. Jag skulle hemskt gärna vilja ha tjejband, för det är så jäkla snedfördelat. Det är killar som spelar instrument och sen är det oftast en tjej som är sångerska, säger han till Nöjesbladet och fortsätter:

– Jag tror inte att något band har en kvinnlig trummis eller basist, utan en tjej sätter du längst fram som sångerska.

På Dansbandsveckan är fördelningen i banden ungefär 85 procent män och 15 procent kvinnor. Mellan 46 000 och 47 000 personer har i år besökt Dansbandsveckan.

”Allting ska göras lite sexigt”

Torsdag 14.30. Festivalbesökaren Lena Hassel, 66, och hennes man Tom från Trollhättan står och lyssnar på Larz-Kristerz som spelar på scenen i Grönlandsparken. Mängder med folk har kommit. Vissa väljer att ha picknick på gräset lite längre bort från scenen. Bristen på kvinnor i dansbanden är något som även Lena tänkt på.

– Jag är ju född på 50-talet, och på 60-talet så banade vi väg för att få fram kvinnorna med ”tjejer, vi måste höja våra röster”, men nu tycker jag att det backar lite. Det har bara blivit mer skönhetsideal. Allting ska göras lite sexigt, och då ska kvinnor vara med. Men sedan får de backa, säger hon.

Men det finns faktiskt flera som arbetar för förändring på olika plan inom dansbandsvärlden. Vi drar tillbaka klockan ett dygn.

Gult band på handleden

Onsdag 17.30. Susanne Bergholm, 53, har dansat i tio år. Underskottet av dansande män gör att många kvinnor måste vänta in någon att dansa med. Därför jobbar hon för kvinnors rätt att föra på dansgolvet.

– Vi kvinnor vill få dansa, dans är roligt och man ska inte bli stående vid sidan av, säger Susanne Bergholm.

Efter att ha varit på en ideell kurs 2015 som var till för att uppmuntra tjejer att börja föra och slippa stå vid sidan av, skapade hon tillsammans med Annelie Thomsson ”Gula dansbandet”. Gruppens medlemmar är intresserade av att dansa på andra sätt än i de traditionella könsrollerna.

De kom på det gula handledsbandet som en signal för kvinnor som vill föra, och via en Facebookgrupp spred sig idén lavinartat. Fler och fler har engagerat sig. Även många män, oavsett sexuell läggning, använder tygbandet. Ett gult band uppmuntrar nu till alla olika typer av danskonstellationer, att kvinnor dansar med kvinnor, män med män, eller kvinnor med män. Vem som för spelar ingen roll. Dansen är inte könsbaserad.

– Men det är också ett sätt för personer som inte är hetero. Många har ju känt sig lite obekväma, för det är väl alltid okej att tjejer dansar tillsammans, men bland killar reageras det mer. Det är många av dem som tycker att det här är jättebra. Det gula bandet uppskattas och används, säger Susanne Bergholm.

”Vill gärna vara en förebild”

Onsdag natt 01.15 På den falurödfärgsmålade dansbanan nummer fyra spelar bandet Foxie ända in i sista timmen. Ett tjugotal tappra är kvar för de sista låtarna. Det är första spelningen med bandet för den nya trummisen Emil Appelqvist.

– Det som är lite sorgligt, när vi sökte trummisar så var det inte mycket tjejer. Det är ju väldigt tråkigt naturligtvis, säger bandets sångare Ida Sundelius mellan fanfotograferingarna efter spelningen.

– Jag vet egentligen inte vad man ska göra för att få fler heller. Jag tror att det viktigaste är att man uppmärksammar frågan, och att fler får reda på hur roligt det vi gör är. Man får så mycket tillbaka och det är så mycket glädje, säger hon.

Hon skulle vilja se dansbandsvärlden gå i en mer jämställd riktning, precis som andra branscher.

– Det är viktigt att vi får ta plats och att vi gör det. Jag vill gärna vara en förebild på det sättet, jag tar gärna för mig. Jag känner mig själv som en stark kvinna. Det är klart att det är viktigt, säger Ida Sundelius.

Tony Irving: ”Det är underbart”

Torsdag 11.30 På samma dansbana där Foxie spelade kvällen innan håller Tony Irving i danslektioner med ett stort gäng nybörjare som vill lära sig swing i gassande sol. Under lektionen är det traditionellt uppdelat: män lär sig sina steg på ena sidan dansbanan, och kvinnorna mittemot på andra sidan.

Men Tony Irving lyser upp när gula bandet kommer på tal efter kursen.

– Jag vill följa, jag vill föra, och jag tycker det är underbart. Dansbanan återspeglar det moderna samhället. Här har vi alla olika åldrar, olika läggningar och alla kön.

Det är tydligt att budskapet sprider sig, på Dansbandsveckan skymtas många gula handledsband.

– I den grytan som vi skapar på dansgolvet så ska alla ha plats, och dansen är inte längre könsbelagd. Det här är inte 1952 när en kvinna ska vara i köket och ta hand om barnen och inte få jobba. I det moderna samhället är vi lika. Hon kan föra, jag kan följa, säger Tony Irving.