– Det är skitroligt att vara ung farsa

Publicerad 2014-07-06

”Din soldat”-Albin om de tuffa åren och att äntligen ha rutiner

Hans singel ”Din soldat” spelas överallt.

Nu berättar Albin Johnsén om sin tuffa tonårstid, adhd-diagnosen och livet som pappa.

– Det är mycket rutiner med barn och jag behöver det, säger han.

Låten ”Din soldat” har sålt platina och toppar singellistan.

Vägen dit var lång. ­Efter två mindre framgångsrika singlar fick Albin Johnsén, 24, ­rådet att ge upp.

Men han bet sig fast vid sin dröm. Albin ­arbetade i studion på dagarna och jobbade kvällar och helger på restaurang för att få allt att gå runt. Samtidigt blev han pappa till ­sonen Frank, i dag två år gammal.

”Högre växel”

– När jag fick honom la jag in en ­högre växel, det går inte att bara hänga runt i replokaler på samma sätt som förut. Man får välja om man vill satsa eller inte. Det har varit en väldigt, väldigt lång uppförsbacke. Nu small det till, säger han.

Albin är född och uppvuxen i Nacka utanför Stockholm. Han gick aldrig i gymnasiet och beskriver sin tonårstid som förvirrad.

– Jag var ganska lost i tonåren. Det var många omständigheter som jag själv inte rådde för och som påverkade mig väldigt mycket.

Flickvännen dog

En av omständigheterna han pratar om är när hans dåvarande flickvän gick bort i ­tsunamin 2004, ett minne som fortfarande plågar honom. Kort ­efter hennes död blev han misshandlad och rånad i tunnel­banan. Mitt på blanka dagen.

– Jag var redan i en ­period i mitt liv då jag var nere, och så hände en ­sådan sak som är ganska förnedrande. Jag blev rätt less på allt. Jag är ­inte glad för det som hänt, men jag har lärt mig av det. Jag tar inte saker för givet nu, säger han.

För två månader ­sedan fick Albin sin ­adhd-diagnos. Vilken han ­hade ­velat ha långt tidigare.

Behövde stöd

– Det hade kanske hjälpt att få veta det som tonåring så att jag hade fått stöd. Jag klarade ­inte riktigt av skolan och hade svårt med ­rutiner, jag hade svårt att få ihop allt.

Med sonen Frank har han fått de rutiner han längtat efter.

– Det finns inget utrymme för mig att inte komma hem, eller inte gå upp på morgonen. Dagen börjar vid sju, sedan lämnar man på dagis, ­säger han och fortsätter:

– Jag har alltid velat ha barn tidigt och jag är jätteglad över Frank. Han föddes två och en halv månad tidig så det var en ganska tuff start, men sedan har allt gått väldigt bra. Det är skitroligt att vara ung farsa.

Följ ämnen i artikeln