Tack för 40 vilda år, Rockbjörnen

I år fyller Rockbjörnen 40.

Hörde jag 40 stycken ”hurra”?

Det har minst sagt varit en vild resa.

Idén bakom Rockbjörnen är lika enkel nu som när priset hade premiär 1979.

Det är publikens pris. Juryn består av Aftonbladets läsare och inte av några utnämnda, eller självutnämnda, branschexperter.

Om Grammisgalan är ett årligt musikpris har Rockbjörnen alltid varit en fest.

Och precis som med alla bra fester finns det vissa, ehm, blunders och minnesluckor som kan vara svåra att förklara i dag.

Att läsa listan över samtliga vinnare är ibland lika underhållande och skrämmande som artisternas olika frisyrer och klädstilar.

Hade de en tanke eller var de bara fulla? Den frågan kan ibland även ställas till alla som röstade.

”Rockbjörnens efterfester var legendariska”

Av allt som släpptes det året, var Inner Circles ”Sweat (a la la la long)” verkligen den bästa utländska låten 1992? Läskeblaskreggae om att titta någon rakt i brunögat?

Och hur många i dag skulle, med handeln på Bibeln, ge samma pris 1999 till Bloodhound Gang och fanskapet ”The bad touch”?

I det stora hela ger dock Rockbjörnen en god och garanterat ocensurerad bild av vad som har varit störst och mest populärt i Sverige mellan 1979 och 2019, åtminstone inom pop och rock.

Vissa stora och populära namn har dessutom varit odiskutabelt bra.

Maratonlistan över artisterna som fått flest björnar innehåller inga överraskningar. Med tolv björnar var delar Kent och Per Gessle, som givetvis får räkna in Roxette och Gyllene Tider i sin bukett, på andraplatsen. Och Håkan Hellström är ohotad etta med 17 individuella priser.

Hellström är också den från ”gamla skolan” som har varit mest framgångsrik hos den yngre målgruppen som Rockbjörnen fick efter att statyetten gjordes om till ett livepris 2010.

Men det är i dag svindlande att se vilka stjärnor som den lilla nallen från det perifera Ikea-landet har fått träffa genom åren.

Vad tänkte egentligen Kylie Minogue, Mariah Carey, Mick Jagger, Paul McCartney, Michael Jackson, Björk och Eminem? Förstod de ens vad det var för en klump?

Apropå Eminem.

Rockbjörnens efterfester var legendariska. Särskilt på den tiden när inga sociala medier fanns som kunde dokumentera dekadensen.

Efter en av dem ramlade Aftonbladets dåvarande musikredaktör Per Bjurman av ett bord och stukade foten, vilket gjorde att jag fick åka på mitt första utlandsjobb – en konsert med Eminem i Hamburg, 2001.

Om 90-talet inte räckte var Marshall Mathers en föraning om framtiden. I dag finns det knappt några mainstreamartister kvar som inte är inspirerade av hiphop och r’n’b.

Sommaren 2019 har till och med den mest kända personen i ett svenskt häkte varit en amerikansk rappare.