Ett sorgligt livstecken från Ryan Adams
Publicerad 2020-12-18
ALBUM Efter att karriären gått åt helvete släpper till slut Ryan Adams ett mycket sorgset album.
Ryan Adams
Wednesdays
Pax Am
När Ryan Adams släpper en ny skiva utan förvarning 2020 är det ganska tyst.
Inget mediahus vill, varken internationellt eller i Sverige, inledningsvis ta i ”Wednesdays” med handskar eller tång.
En förklaring är naturligtvis att skivan släpptes i fredags, samma dag som Taylor Swifts ”Evermore”. Och 2020 kan skillnaden i stjärnstatus knappast vara större än den mellan Swift och Adams. Diskussionen om vem som ska recenseras och äga den dagen i olika medier är onödig. Ironiskt nog har Ryan Adams spelat in en egen version av Taylor Swifts album ”1989”. På den tiden, way back in 2015, hyllades den av både Swift själv och ”Girls”-skaparen Lena Dunham.
I dag är Ryan Adams namn, rykte och karriär förstört, kanske med all rätt. Phoebe Bridgers och ex-frun Mandy Moore har anklagat honom för psykisk misshandel och sexuella trakasserier. Att han dessutom, i samma artikel i The New York Times, anklagades för att ha skickat sexmeddelanden till en minderårig flicka på Facebook är graverande och jävligt.
Ryan Adams nekar, ingen ska bli dömd i media, men den världen lever vi inte i.
En stor diskussion under 2000-talet har gått ut på om det går att skilja verket från personen. Ibland säger nästan lika många ja som nej. Jag tillhör fortfarande kategorin som lite vankelmodigt tycker att det kan bero på fall till fall. Jag har ingen aning om jag har rätt eller fel. Kort sagt: jag vet inte. Förlåt, men så är det.
Metoo var nödvändigt, sedan blev inte konsekvenserna rättvisa för alla. Går det att hålla de två tankarna i huvudet samtidigt?
Det här är inget försvarstal för Ryan Adams. Han verkar tyvärr vara en otrevlig fårskalle som i perioder gått på alla uråldriga rockmyter som finns. Om inte annat märktes det efter att artikeln i New York Times publicerades och alla eventuella vänner och kollegor tog handen från honom och försvann.
Typiskt nog kan det första livstecknet från honom vara ett av de bästa albumen han gjort. På ”Wednesdays” är allt som den överproduktive sångaren och låtskrivaren från North Carolina gjorde på albumen ”Gold”, ”Ashes and fire” och ”Easy tiger” intakt.
Albumet kommer inte att rädda Ryan Adams karriär. Det här är ingen revansch. Men nere i ruinerna sitter han med akustisk gitarr skriver några de vackraste americana-melodierna som fortfarande går att hitta. Soundet är lika avskalat som solodebuten ”Heartbreaker” och rösten träffar värre smärtpunkter än de flesta.
Namn som Jason Isbell, Chris Stapleton och Kacey Musgraves har, hur bra de än är, egentligen aldrig varit i närheten av det största med Ryan Adams eller låtarna ”I’m sorry and I love you” och ”When you cross over” på ”Wednesdays”. Den senare blir ett hjärtskärande farväl till brodern Chris som dog 2017 efter en lång tids sjukdom.
Allt är så sunkigt och sorgligt.
BÄSTA SPÅR: ”I’m sorry and I love you”, ”When you cross over”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik