Lucifers välgjorda rock lyser upp tillvaron

Av: Sofia Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:
Lucifer sitter fortsatt lugnt i båten.
Foto: Linda Åkerberg
Lucifer sitter fortsatt lugnt i båten.

ALBUM Lucifer tillhör fortfarande gräddhyllan av svensk rock, men bandet tappar lite av gnistan när det snålas med doom.


Lucifer
Lucifer III
Century Media/Sony


ROCK När världen utanför fönstret verkar gå käpprätt åt helvete och vårt samhälle skakas om i dess grundvalar kan man i alla fall lita på rocken.

Och band som Lucifer.

Med Johanna Platow Anderssons lika fjäderlätta som fylliga sång, Nicke Andersson dynamiska trumspel och riff som stundtals får en att tappa hakan ger ”Lucifer III” en välbehövlig ljusglimt i mörkret.

Bandets tredje skiva är också ännu ett bevis på att den Berlinbördiga sångerskans skapelse tillhör gräddhyllan av svensk rock. De nya gitarristerna Linus Björklunds och Martin Nordins samstämda riffande i ”Cemetery eyes” lär göra självaste Peter Green från bluesårgången av Fleetwod Mac grön av avund.

Skivans morbida låttexter om allehanda ond bråd död, sorg och svartkonst känns dessutom kusligt träffande i dessa tider.

Nackdelen är att få låtar sticker ut ur mängden. Till skillnad från föregångaren ”Lucifer II” där flera spår var bland de starkaste rocklåtarna 2018.

Det är också synd att gruppen tar ännu ett steg bort från sina doomrötter.

För det är just i mötet mellan 60- och 70-talsinspirerad upptemporock och tung nedstämd doom i ”Coffin fever” och ”Midnight phantom” som Lucifer är som allra vassast.
BÄSTA SPÅR: ”Coffin fever”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE