Dream Theater har goda utsikter

Publicerad 2021-10-29

Dream Theater bemästrar det mesta i musikväg, men nu även sina ambitioner.

ALBUM Dream Theater är inte längre progmetal-pionjärer, men de förtjänar fortfarande en plats på prispallen.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Dream Theater
A view from the top of the world
Inside Out/Bertus


HÅRDROCK Pandemin försatte förvisso livescenen i konstgjord koma, men inte kreativiteten. Även när Dream Theater återsågs i sin då nybyggda studio, utan att behöva ta hänsyn till deadlines eller fullproppade scheman, uppstod liknande sorts skaparglädje och lust som många musiker i lockdown vittnat om.

På ”A view from the top of the world” är bandet tyngre, tajtare och tydligare än på länge. Och knepiga koncept som får bandmedlemmarna att slå knut på sig själva lämnade tacksamt nog aldrig skisstadiet.

Bandets femtonde album bottnar i ett välsvarvat och välbalanserat samarbete där respektive bandmedlems styrkor verkligen tas tillvara. Även den blygsamme basisten John Myung ges större utrymme än vanligt och bidrar dessutom med skivans starkaste refräng på ”Awaken the master”.

Det pampiga progg-kalaset kulminerar i ett 20 minuter långt titelspår som i sina starkaste stunder drar ”Systematic chaos”-tiden till minnes och knyter ihop säcken på de mest storslagna av vis.

Men ännu en gång kan jag inte undgå att sakna Mike Portnoy – trummisen och originalmedlemmen som lämnade bandet för elva år sedan – och hans personliga touch och hudlösa närvaro i textraderna. Gitarristen John Petrucci och sångaren James LaBrie fortsätter att bearbeta ämnen som ångest, misslyckanden och existentiella frågor på tämligen allmängiltiga sätt.

Sedan hade det inte skadat att dra fram stora, stygga saxen och trimma bort överflödiga och överdådiga stycken lite här och var. (Kärnfullhet är inte bara uppskattat på jobbmöten.)

Men med ”Distance over time” och nu även ”A view from the top of the world” i ryggen visar Dream Theater på en uppseendeväckande formtopp, med 2010-talets mått mätt. Progmetal-veteranerna befinner sig inte längre på den absoluta toppen, men de har rätt så bra utsikt(er) från där de står idag.
BÄSTA SPÅR: Det är svårt att välja mellan ”Awaken the master” och titelspåret.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik