”This is America” fångar ett samhälle i fritt fall
Publicerad 2020-11-03
Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.
10. ”This is America” (Childish Gambino, 2018)
Har vi gett upp?
Den som har följt Donald Trump de senaste fyra åren kan lätt drabbas av kronisk hopplöshet.
Trump representerar en av människans farligaste sidor, vårt förakt för svaghet. Han är också en symbol för en brutal form av nihilism som finns överallt i början av 20-talet.
Inget har någon mening. Pandemin och klimatets kollaps dränerar folk på framtidshopp. Att börserna rusar trots att rekordmånga går arbetslösa visar att ekonomin är riggad. De rika blir rikare, och de fattiga fortsätter att vara fattiga. Alla vet det. I stället för att hjälpa flyktingar stänger vi in dem i stora koncentrationsläger. Alla vet det också. Lägg till att sociala och traditionella medier hellre marknadsför konflikter och hat än samförstånd och dialog. It's all about the money. It's all about the dum-dum-dum-di-dum-dum. Resultatet är en perfekt storm av tomhet.
Den tomheten märks framför allt i 10-talets populäraste hiphop och r’n’b. Ansiktstatuerad rap och trap skapade ett soundtrack av livsleda och våld. Självföraktet var lika stort som föraktet mot ens fiender, inbillade eller verkliga. Flera av de unga stjärnorna har dött för tidigt. De har tagit livet av sig eller blivit mördade. Musiken är både bländande och skrämmande, livsbejakande och destruktiv, en protest och ett rop på hjälp i ett samhälle som inte bryr sig ett skit.
”This is America” släpps mitt under Donald Trumps första ämbetsperiod. Låten och videon av Childish Gambino, som egentligen heter Donald Glover, är en märklig blandning av konstinstallation och pop. Den återkommande hooken ”get your money, black man” får många att skriva att låten handlar om de svartas situation i USA i dag. Lika många ser referenser till de återkommande masskjutningarna i USA. Det finns också något bittert och mer universellt i den kaotiska satiren.
Det som inte går att skaka av sig efter kulregnet och dansen i ”This is America” är den nollställda ”fuck it all”-känslan. Låten utspelar sig i tid där underhållning blivit viktigare än människors värde och moral. Precis som versionen av ”All along the watchtower” med Jimi Hendrix Experience gjorde 1968 fångar ”This is America” ett samhälle i fritt fall.
Eller som en amerikansk kritiker beskriver låtens effekt:
”Jag kan lätt räkna upp alla medlemmar i Wu-Tang Clan, men jag får kämpa för att komma ihåg ett enda av offren i kyrkan efter Charleston-massakern.”
Kan du?
”Den stora amerikanska sångboken” kunde ha bestått av tio eller hundra andra låtar. Men det finns en röd tråd mellan just de här artisterna och presidentvalet 2020. Billie Holiday, Little Richard, Sam Cooke, James Brown, Merle Haggard, Nina Simone, Bruce Springsteen, NWA, Beyoncé och Childish Gambino skildrar allihop två smärtpunkter som fortfarande sliter isär USA: klass och systematisk rasism.
Klass drabbar alla. Rasismen följer slaveriets förfärliga logik och drabbar i första hand minoriteter som inte är vita.
Allihop letar efter en större gemenskap i ett land som sätter individen först. Allihop försöker, i olika tider och på olika sätt, svara på frågan om en dröm är en lögn om den inte blir sann. Allihop undrar, för att använda lite större ord, om landet har en själ och vad den i så fall består av.
Den tredje november får vi veta om USA över huvud taget har en själ kvar.
Fotnot: Resten av artiklarna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.