Slowthai river ner och renoverar brittisk pop

Publicerad:
Uppdaterad:
Slowthai är tillbaka med sitt andra album efter tider av kontrovers.
Foto: Universal
Slowthai är tillbaka med sitt andra album efter tider av kontrovers.

MUSIK

ALBUM Northampton för tankarna till dyra, randsydda skor. Sedan några år tillbaka är den brittiska staden även känd för omskrivna rapparen Slowthai.


Slowthai
Tyron
Method/Universal


RAP Unga Slowthai debuterade unisont med Brexit. 2019 släppte han debuten ”Nothing great about Britain”, en verbal giljotin mot klassfientlighet, ökande fattigdom och Theresa May. Kort därpå uppträdde Slowthai på en musikgala med en modell av Boris Johnsons huvud. Efter att ha mottagit priset för ”årets hjälte” på en annan gala kastade han sin öl mot publiken och gjorde sexistiska utspel mot programledaren.

För att få en djupare bild av den svårförsvarliga bråkstaken Slowthai och musiken han gör bör man veta lite om hans bakgrund. Tyron Frampton växte upp med en ensamstående tonårsmamma i ett kommunalt bostadsområde i Northampton. Hans yngre bror föddes med muskeldystrofi (MD) och dog 2001 – ett år gammal. Framptons ungdom präglades av skolk, tillfälliga jobb och accelererande häng i en kompis studio. Slowthai blev tidigt smeknamnet, hämtat från hans långsamma sätt att prata.

I musiken bor decennier av dammlager, samma smuts som i Liam Gallaghers skägg. Men Slowthai är långt ifrån bara en produkt av det 90-tal som Blur-basisten Alex James lovsjöng i en kolumn i The Sun i söndags. Frampton föddes 1994 – samma år som ”Definitely maybe” och ”Parklife” släpptes. Hans bild av Englands senaste storhetstid som popnation är gissningsvis hämtad från Youtube, där den spanska r’n’b-sångerskan Rosalía är lika självklar inspirationskälla som Oasis.

I Slowthais små falsett-tuppar hörs Dizzee Rascal, men den grime som dominerade debuten har tonats ned något nu. De felstämda beatsen, ett slags djävulens musik gjord i billiga musikprogram, delar han snarare med Soundcloud-rap. Den obstinata tonen påminner om The Streets mer enerverande stunder.

Första halvan av ”Tyron” präglas av denna pubtolkning av samtida hiphop, en musik som säkert kommer att låta lysande när konserter blir möjliga igen. Tillsammans med Skepta rasar Slowthai mot cancel-kultur, med ASAP Rocky softar han mest runt i ”Mazza”.

Under uppväxten, har Slowthai berättat, brukade han ofta zona ut – samtidigt som han var superobservant. En paradox som resonerar väl med en eftertänksam personlighet.

Albumets andra halva ger en bild av en 26-åring som vill mer än bara svinga fritt med biljardkön: ljuva r’n’b-melodier, sketchartade beats som för tankarna till Earl Sweatshirts avantgardistiska rap, den narkotiska drömmen ”Feel away” – där James Blakes röst lägger sig som dimma över en brittisk motorväg.

I ”Trainspotting”-sunkiga videor syns Slowthai i förrädiskt prydlig frisyr och funktionsjacka. Sittande på toaletten levererar han sin lika grå som jublande vardagspoesi. Tillsammans bildar bitarna på ”Tyron” en vacker fortsättning på ett musikaliskt arv som ständigt måste rivas ner och renoveras på nytt.
BÄSTA SPÅR: ”Feel away”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE