Laleh fångar stora frågor med naiv penna
Publicerad 2022-03-25
ALBUM Laleh fångar de stora frågorna som ett barn ritar och förklär dem till nyfiken listpop.
När hon låter leken bli mer allvarsam lämnar hon lyssnaren med rodnande kinder.
Laleh
Vatten
Palang/Universal
POP När Laleh var tolv år stod hon på en strand och såg sin pappa drunkna i en kanotolycka. Hon pratar inte om det, tänker inte på det, men ändå är det som att hon alltid står kvar på den där stranden, berättar hon i Tomas Andersson Wijs podd ”Hundåren”.
Jag inbillar mig att man måste känna till det oerhörda traumat för att fullt ut förstå Lalehs musik. Hon som aldrig har skytt det bombastiska; David, Goliat, döden. Herregud, två av hennes största hits heter ”Some die young” och ”En stund på jorden”.
Och så nionde albumet då, med titeln ”Vatten”. En konceptuell samling sånger där Laleh växlar mellan mysig existentialism i vuxenförpackning och hits för de horder av barn som kommer att besöka hennes Ullevi-konsert i sommar.
I stunder verkar Laleh nästan tänka väl mycket på de där barnen. I den trestegsraket som är albumöppningen tappar hon ibland bort fina budskap och underfundiga texter i ett moln av Kygo.
Därmed inte sagt att jag inte imponeras: ingen annan än Laleh är kapabel till sådan musik. Hon fångar de stora frågorna som ett barn ritar och förklär dem till nyfiken och samtida überpop.
Och så fort hon släpper in bara lite mer av sitt inre väsen köper man det klistriga anslaget. Hon är en mästare på att sätta ord på det allmängiltiga och förena fikande gräsmattor i allsång. Det är till exempel inte svårt att föreställa sig hur en smärre västkust brister ut i titelspåret i sommar. I ”Det kommer bli bra” – med sin ettriga melodi, välartikulerade refräng och nautiska video – hörs Hammarkullen-artistens historia i 00-talets Göteborgspop (Laleh spelade i begynnelsen i band med Jens Lekman).
För varje måttbeställd arenamelodi går det dessutom en mogen kammarpopsång. I de mer nedtonade stunderna har Laleh en ärlig naivitet som lämnar lyssnaren med rodnande kinder. Direktheten manifesteras i låttitlar som ”Hallå vänta”, en snygg ballad med blås.
En rad tar jag med mig mer än någonting annat från Lalehs ”Vatten”. Den ringar in hela hennes paradoxala universum och är hämtad från albumets bärnsten, ”Minnet av ett hav”: ”Och det var här som jag blev jag/Det var här som jag blev fri/Det var här som jag blev jag och ingen annan”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik