Ett nyfiket farväl från Mikael Wiehe

Publicerad 2021-12-03

Med nya albumet ”Den sista mohikanen” och en turné som spänner mellan Bergen och Köpenhamn säger Mikael Wiehe hejdå som artist.

ALBUM Mikael Wiehe låter sig inspireras av emorap – det mest radikalt politiska han gör på sitt sista album.

Musiken skildrar också fint något slags upplopp.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Mikael Wiehe
Den sista mohikanen
Universal

VISPOP För svenskakyrkan.se berättar Mikael Wiehe om sin nya musikaliska riktning: ”Det här med emotional rap får jag inspiration från. En artist som heter Lil Peep som min dotterdotter brukar lyssna på”. Det säger någonting om Wiehe som artist och person; inte varje 75-årig man i det här landet är lika nyfiken på ung popkultur. Plötsligt känns det som en liten sorg att nya skivan och stundande turnén markerar slutet på hans musikaliska gärning.

Pianisten Erik Hjärpe från Timbuktus Damn! har tillsammans med Wiehe producerat ”Den sista mohikanen”. I det dystopiska titelspåret får rullande hi-hats sällskap av jojk. Med sporadiska flöjter, salsagrooves och dramatiska blåsarrangemang är det här den mest risktagande musik jag hört från en svensk 40-talist på länge. Kan Tomas Ledin smittas bara en smula av detta inför sitt kommande 70-årskalas på Avicii arena?

Wiehes svanesång berör på allvar när den, precis som Ulf Lundells ”Vardagar”-svit, skildrar något slags upplopp. Olle Adolphson-hyllningen ”Så gick du i den tystnad in” är ett osminkat exempel. Corona-sången ”Inställt liv” är också effektiv i sin ödslighet. ”Döden ställer inte in”, sjunger Wiehe innan kyrkklockor ringer ut hans karriär.
BÄSTA SPÅR: ”Så gick du i den tystnad in” (Till Olle Adolphson).


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik