G-Eazy bjuder på gammal hederlig hiphop-hedonism
Publicerad 2018-05-03
KONSERT På senaste albumet siktar G-Eazy på epitetet lidande rappare med litterärt djup.
På scen är han – med sitt bildsköna ansikte och poppiga hiphop – mer av ett obekymrat party.
G-Eazy
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: 3 000. Längd: En och en halv timme. Bäst: Förutom energin på slutet; i balladen ”Fly away” kommer den fina sårbarheten i rapparens röst fram. Sämst: Det annars rätt ytliga anslaget.
F. Scott Fitzgeralds roman ”The beautiful and damned” från 1922 följer societetslejonet Anthony Patch, arvtagare till en stor förmögenhet, genom hans förhållande med skådespelaren Gloria Gilbert. Boken behandlar självisk kärlek och destruktivt festande som flykt.
När Oakland-rapparen Gerald Gillum i höstas släppte sitt tredje album lånade han romantiteln. G-Eazy – som han kallar sig på strömningstjänsterna – flyttade historien från jazzens New York till hiphopens Kalifornien. Tematiken var snarlik; en ledsen, rik playboy sökte förgäves mening i lyx, alkohol och sorglig sex. Men där Fitzgeralds figurer var komplexa skrapade rapparen mest på ytan, med tom post-The Weeknd-lyrik.
Konserten på Annexet påannonseras av Parental advisory-aktiga meddelanden. G-Eazy studsar in på scenen till ”The beautiful & damned”. Hans bildsköna och ofarliga nuna för tankarna till en rappens pojkbandsstjärna.
I midjekort jacka och nyckelkedja har han en rockabilly-stil som känns egen i den här genren. Musiken är däremot inte lika normbrytande.
28-åringens nasala flow påminner om en ung Drake – kring ”Thank me later”. Känslan för hookiga rhymes är inte oäven.
Men hans kapitel i hiphop-historien riskerar att blekna fort om han inte gräver djupare än så här. Och platsen som rappens F. Scott Fitzgerald är ju upptagen nu när Kanye West skriver en bok på Twitter.
Dessutom känns imagen som den lidande konstnären något påklistrad. G-Eazy verkar ha hur kul som helst på scenen och konserten kan med lätthet sorteras in under kategorin partyhiphop.
Energinivån som G-Eazy piskar upp på Annexet är bitvis imponerande.
Han rappar om att dricka jättejättemycket whiskey. I nästa låt rappar han om att beställa mer. I låten ”Buddha” sviktar golvet och i refrängen av ”You got me” överröstar den skrålande publiken artisten.
Sedan håller G-Eazy en tyst minut för Avicii, varpå dj:n spelar ”Levels”.
Ingenting under extranumret – varesig den Halsey-gästade(!) ”Him & I”, Instagram-lovsången ”Me myself & I” eller snygga hiten ”No limit” – når riktigt samma nivå av eufori.