LISTAN: Neil Youngs sorg blir laddad rock
Håkan Steen väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan lyssnar Håkan Steen på ett utmärkt nygammalt album med Neil Young och tipsar om en lovande serie sommarkonserter i Stockholm.
1. Neil Youngs relationssorg blir laddat rocklarm
Neil Young har under karriären skrinlagt en rad färdiga album. Känns något inte helt rätt får skivan stanna i arkivet.
Att ”Toast”, inspelad med Crazy Horse i en liten San Francisco-studio för 21 år sedan, inte kom ut då berodde på att Young tyckte att den blev för mörk och sorgsen. Låtarna handlade främst om relationen till dåvarande hustrun Pegi.
På sin sajt skriver han:
”Det finns en tid i många förhållanden långt före uppbrottet då en av personerna, kanske båda, inser att det är över. Det här var den tiden.”
I stället valde Young att spela in det halvlyckade ”soulalbumet” ”Are you passionate?”, där några av låtarna från ”Toast” dök upp i omarbetade versioner. Ytterligare en, ”Gateway of love”, var listad på omslaget men fanns inte på skivan.
Den och rockern ”Standing in the light of love” dök emellertid upp live, bland annat på fempluskonserten i Globen i Stockholm 2001.
I dag släpps slutligen ”Toast”, och det känns som en händelse. Mörkret ger skivan en nerv som får mig att tänka på 70-talets starkaste gitarrlarm, inte minst i en tidigare osläppt låt som ”Timberline”.
Avslutande ”Boom boom boom” är drygt 13 riffrockiga minuter som vecklar ut en oväntat jazzigt fri och nyanserad sida av Crazy Horse-soundet.
2. Elektrisk trädgård
Moderna Museets trädgård på Skeppsholmen är en legendarisk konsertscen i Stockholm. Jag känner folk som fortfarande pratar lyriskt om 80- och 90-talskonserter med namn som Neville Brothers, Dream Syndicate och David Byrne.
Nu tar jazzklubben Fasching upp tråden under 13 kvällar i juli och augusti med allt ifrån John Scofield, Avishay Cohen och Charles Lloyd Quartet till Amason, Amanda Ginsburg och Emma-Jean Thackray under rubriken ”Fasching in bloom”.
Riktig smakstart blir det med funkfolkiga jazzmannen Hailu Mergia och Goran Kajfes Subtropic Arkestra i kväll och den dödligt coola London-mix av jazz, afrobeat, electronica, funk och rock som är trion The Comet Is Coming i morgon.
3. Köp ”Shoreline”!
Ingen har väl missat att handel med musikrättigheter numera är big business. Bland andra David Bowie, Bruce Springsteen och Stevie Nicks sålde nyligen sina kataloger och fler liknande affärer lär vi få se.
Svenska Tangy Market är en app som gör det möjligt för artister på betydligt lägre nivå att tjäna lite extra pengar på rättigheter. Genom att sälja en del av framtida royalties på ett slags låtbörs kan de få in pengar för att finansiera sina musikprojekt. Häromveckan hade Broder Daniel-fans möjlighet att köpa andelar av klassikern "Shoreline”. Den som handlade vid ”börsintroduktionen” har i skrivande stund gjort över 200 procents vinst.
4. Gripande småstadsrock
Jim James från My Morning Jacket producerade debuten ”Old time feeling” för två år sedan så jag borde givetvis ha hittat till S G Goodman redan då. Men hennes gripande berättelser om sprucken kärlek, intolerans och arbetarklassliv i en småstad i Kentucky når mig först med nya plattan ”Teeth marks”. Tänk er ett lite sorgsnare indierocksoundtrack till tv-serien ”Somebody somewhere”, eller nåt. Framför allt skriver Goodman väldigt bra låtar, med hela den amerikanska söderns historia av soul, folk, country och southern rock i blodet.
5. Dylanologin jagar vidare
Massor av bootlegs existerar från Bob Dylans Netflix-dokumenterade ”Rolling thunder revue”-turné. Men från den allra sista konserten, i Salt Lake City den 25 maj 1976, saknas kända inspelningar. Det stör givetvis vissa dylanologer av rena ocd-skäl, men främst för att konserten är den enda under hela karriären där låtarna ”Lily, Rosemary and the jack of hearts” och “Black diamond bay” lär ha framförts live. Nu har norske Dylan-fanatikern Dag Braathen dragit igång sajten doyouhaveit.info med enda syftet att hitta någon som kan tänkas råka sitta på en bortglömd tejp från giget.
5 x låtar: 70-talspop och märgiga ballader
”I WAS NEON”
Julia Jacklin
Den australiensiska sångerskan och låtskrivaren ställer den ständigt relevanta frågan ”am I gonna lose myself again?” i ett stycke klassiskt snittad gitarrpop som hör till hennes finaste. I augusti kommer tredje albumet ”Pre pleasure”.
”MADISON”
Drugdealer
Gruppnamnet platsar på listan över de sämsta någonsin. Men LA-musikern Michael Collins skamlösa hyllning till milt fläktande 70-talspop i något slags korsning mellan Doobie Brothers, Van Morrison och Nick Lowe är svåremotståndlig.
”SATELLITE”
Courtney Marie Andrews
Nytt album med Courtney Marie Andrews på väg! ”Loose future” kommer 7 oktober. Alla som hörde föregångaren ”Old flowers” inser att det är en americanahändelse att markera i almanackan. Singeln är det ljusaste hon skrivit på länge, en vacker och direkt sång om kärlek.
”GE MIG NÅT SOM GER MIG NÅT”
Joel Alme
Om ni ska se Lars Winnerbäcks premiär i Helsingborg i kväll: kom i tid. Uppvärmare på turnén är nämligen självaste Joel Alme, som just släppt en underbart jonathanrichmansk sommarsingel. Hela skivan ”Sköt er själva så sköter jag inte mitt” kommer i oktober.
”TAKE IT LIKE A MAN”
Amanda Shires
Hon är alltid bra men frågan är om Amanda Shires har sjungit bättre än i den här märgfulla balladen. Titellåten från augustiplattan får ytterligare laddning av mötet mellan majestätiska stråkar och maken Jason Isbells kärva elektriska gitarr.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik