Håkan Hellström kör på rutin och repris

Uppdaterad 2020-05-12 | Publicerad 2020-05-01

SINGEL Att Håkan Hellström gör hommage till studenten är det enda som känns normalt våren 2020.

Synd bara att den är så tråkig.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Håkan Hellström
Studentfylleflaken
Woah Dad!/Warner


POP Året är 2020 och coronaviruset har ställt allting på sin spets. Ingen vet när livet blir som vanligt igen.

I dagarna fick vi dessutom veta att Håkan Hellström flyttar fram sommarens Ullevikonserter till 2021.

Men fram tills dess skänker han oss en liten känsla av normalitet ändå.

För vad vore våren utan ett Håkan-signerat soundtrack till tonåren?

Eller kanske till och med en helt ny ”Valborg”?

Ungdomar behöver trots allt någonting nytt att skrika ut i skarven mellan april och maj än ”Om du vill du ha en idiot, lägg din hand i min”.

Men Håkan Hellströms musik handlar i dag mer om vana och strategi, även om det finns undantag (2018 års ”Illusioner” kändes till exempel som ett album som göteborgsartisten faktiskt ville göra).

Håkan vet att det är lättare att leva kvar i nostalgin än att sjunga om livet som nybliven 46-åring. I en tid då vi är i desperat behov av allt som är tryggt och bekant känns det dessutom som ett säkrare kort än vanligt.

När bara rutinen får bestämma brukar dock känsla och spänning i regel försvinna.

Precis som förra singeln ”Tillsammans i mörker” är Jocke Åhlund-samarbetet ”Studentfylleflaken” tydligt skriven för att skapa gemenskap på de framflyttade Ullevispelningarna.

Låten börjar med fågelkvitter och akustisk gitarr och slutar i den brasilianska prägel som Håkan gärna återvänder till.

Han sjunger om att ränna runt ung och berusad på gatorna (”Pollen i ögonen på alla stupfulla barn) och målar upp bilder av ”bin, vin och gräs” och ”en mosad groda på vägen”. Han stoppar också in några ”Wow wow yeah!” och ”Alla sjunger med nu!” i hopp om att få det hela att låta lite mer spontant.

Det går så där.

”Studentfylleflaken” är oväntat krystad och oinspirerad och känns mest som en tre minuter lång väntan på att någonting ska hända. Samtidigt är både text och melodi så förutsägbara att det i stunder låter som att Håkan gör parodi på sig själv.

Förhoppningsvis innehåller kommande albumet ”Rampljus” åtminstone några spår som förlitar sig mer spänning och nyfikenhet och mindre på rutin och repris.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik