Triumfatorisk Sverige-debut av Brandi Carlile
Publicerad 2025-07-04 06.11
KONSERT Det tog över 20 år av lysande skivor för Brandi Carlile att ta sig till Sverige.
Men när hon väl kommer ser hon sannerligen till att leverera.
Brandi Carlile
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 744 (utsålt). Längd: 124 minuter. Bäst: Urstarkt parti i mitten med ”Right on time, ”Cannonball” och ”You without me” liksom en lika knäckande final vid pianot i ”Party of one”. Med mera. Sämst: Bara ett Sverige-datum.
Trots 20 års skivkarriär, sju finfina egna album, ett lika utmärkt med americanasupergruppen The Highwomen och en sympatisk gemensam platta med självaste Elton John så sent som i våras, har Brandi Carlile aldrig spelat i Sverige.
Olyckliga omständigheter har satt stopp några gånger, inte sällan har hon haft fullt upp hemma i USA. Med den egna musiken men också med sin familj, bästsäljarboken ”Broken horses: a memoir”, som producent och återstartare av Joni Mitchells och Tanya Tuckers karriärer och som aktivist i frågor som antirasism och inte minst hbtqi.
Att vi har fått vänta gör emellertid bara gott för stämningen. Utanför Cirkus i kväll sänker sig en bedövande vacker juliskymning över Djurgården och publiken sjuder av så mycket förväntningar att allsången rullar redan när ljudteknikern en stund innan konserten spelar Bonnie Tylers ”Total eclipse of the heart”.
När Carlile väl kliver in på scenen möts hon av en varm vägg av kärlek.
Och som 44-åringen från Ravensdale utanför Seattle ger tillbaka. Med en sällsynt begåvning för lika välberättad som musikaliskt omsorgsfull singer-songwriterpop men ännu mer med en hisnande rörlig röst och den där klassiska amerikanska känslan för hur man tar hand om en publik som bara går att utveckla genom år av harvande på småklubbar.
På Cirkus har hon först bara hjälp av två akustiska gitarrister tillika stämsångsstjärnor, men de får till så mycket countrybluesigt stompsväng i nummer som ”Raise hell” eller ”The things I regret” att ingen rimligen kan sakna ett band. Särskilt andäktigt blir det i folksången ”Cannonball”, som trion gör framme vid scenkanten helt utan elförstärkning.
Carlile lyckas med små effektiva knep och subtila skiftningar i stämning och röst göra varje låt till ett nummer. Hon väntar nästan halva konserten innan hon släpper in en pianist och den förträffliga stråkduon Sista Strings, vilket förstås bara gör effekten större.
Starkt, slagfärdigt och kärleksfullt berättar hon om sina två döttrar och gör en enastående ”You without me”, om att släppa iväg sitt barn ut i livet.
Mångårige idolen, numera nära vännen, Elton John beskriver Carlile som ”a rage filled genius” för att sedan spela ”Who believes in angels?”, låten de skrev ihop om sitt uppenbarligen inte helt okomplicerade samarbete.
Och efter att hon lett publiken i trestämmig allsång i ”Turpentine” och sjungit powerballaden ”The joke” så lokalen både jublar och stampar med fötterna blir det förstås smashläge när vi får frågan om vi vill höra en Joni Mitchell-låt. Carlile kommer lika mycket från ”A case of you” som från Elton, paulsimonskt rytmglad popfiness och den klassiska country och americana hon mest har förknippats med, och det är förmodligen bland annat därför som hon går hem så brett.
Mer än något handlar det om att hon gör musik som inte tar några genvägar, som beskriver väsentliga känslor på ett rakt sätt som kommer åt något, och växer ännu mer av att spelas live av så här lyhörda musiker.
”I’ll never skip this town again ever” säger Brandi Carlile innan hon lämnar oss.
Det är ett löfte som hon får se till att hålla, för det här måste fler få uppleva.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik