Isak Danielson blandar en livsfarlig cocktail av känslor

Publicerad 2020-04-17

Isak Danielson gör popmusik som den bara kan låta när man är 22.

ALBUM Isak Danielson blandar på sitt andra album en häxblandning av emotioner.

I bland onödigt utspädd, men med en trevlig eftersmak.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Isak Danielson
Remember to remember me
Universal


POP Aldrig kan kärleken te sig så bottenlöst blå, framtiden så outsägligt skrämmande, ja, hela existensen så djupt förvirrande som när man är 22. Addera ungdomens oräddhet och snudd på lillgamla självförtroende och du får en motsägelsefull, livsfarlig cocktail av emotioner.

Allt detta personifierar Göteborgsbördige ynglingen Isak Danielson med sin musik. Förra vårens Ane Brun-duett ”Run to you” är en bra introduktionskurs.

Liksom majoriteten av sina jämnåriga artister tog Danielson vägen via talang-tv och sociala medier. Redan som 14-åring knep han tredjeplatsen i svenska ”X factor”. En famös amerikansk dansare snubblade över hans musik på Instagram, låten ”Ending” hamnade i amerikanska underhållningsshowen ”So you think you can dance” och vips så stod Isak Danielson på scen i New York.

Precis som några av sina förlagor – jag tänker på artister som Hozier och svenska Elias – sjunger Danielson långt över sin ålder. Rösten har en imponerande och behaglig botten som lånad från en äldre kropp.

På sitt andra album klär han sig i sin mest bredaxlade gospelkavaj redan i öppningslåten ”Religion”. Sökandet efter sig själv och sårslickandet efter förlorade kärlekar fortsätter sedan med ohindrad styrka över de tio spåren.

Den grandiosa ansatsen är det inget fel på. Isak Danielson gör popmusik så känslosprängd och sorgsen att den nästan glömmer bort att andas. I bland finns ett brådmoget glapp mellan den ansatsen och huvudpersonen. En tydlig, personlig avsändare lyser också lite med sin frånvaro. De smäktande piano- och gitarrballaderna låter ofta som centrifugerade genom Spotifys bild av samtiden. Detsamma gäller texterna. Det intensiva rimmandet i ”Love me wrong” blir nästan julklappslikt.

”Hell.” ”Smell.” ”Well.” Spell.” ”Motel.” ”Bell.”

Andra rader landar mer rätt, som hämtade ur Danielsons egen dagbok.

I albumets höjdpunkt ”Silence” lyckas den lockigt fagre förvandla sin generations kollektiva oro över världens tillstånd till bräckligt vacker popmusik.

”I want to live til I’m 95/I want my children there right by my side/I want snow in the winter sun.”

Exakt där når Isak Danielsons röst och ålder en perfekt skärningspunkt.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik