Newkids pop saknar utmärkande drag
Publicerad 2022-01-28
ALBUM ”Vi” är ofta i behov av personligare texter och melodier. Men under albumets gång visar Newkid ändå upp sin kännetecknande förmåga att beröra.
Newkid
Vi
Sony
POP 2018 återvände Newkid till rampljuset med balladen ”Lakan”. Det var en värdig comeback efter artistens sju år långa tystnad, refrängen var lika explosiv som känslosam och textraderna om lakan som fortfarande bar doften av exet som gått vidare var träffande vackra.
För varje släpp som följde fortsatte han att balansera fint mellan känslosamma ballader och slagkraftig r'n'b. Låtarna om sårbar kärlek och sena klubbnätter var alltid lika snygga, även om de ibland kunde vinna på att bli mer personliga.
På ”Vi” går Alexander Ferrer, som han egentligen heter, över till renodlad pop och fördjupar sig i relationer, ensamhet och brustna hjärtan.
Det går att gissa varför Newkid valt att fokusera på det öppenhjärtiga. Under sin medverkan i ”Så mycket bättre” berörde han med känslosamma tolkningar av Helen Sjöholms ”Du måste finnas” och Ana Diaz ”Starkare”.
Dessförinnan hade han dessutom gjort succé med ”Karantän vibbar”, ett projekt som kom till i början av pandemin och gick ut på att Ferrer spelade in avskalade covers vid sin keyboard hemma i vardagsrummet. Klippen laddades upp på Instagram och blev, med all rätt, virala.
Men det egenskrivna materialet på ”Vi” känns i stället för anonymt och bortsett från den rika honungsrösten saknar musiken ofta några utmärkande egenskaper som kan definiera Newkid som artist.
Produktionen är lite för generisk och texterna lite för tunna, som när han i ”Laga det som rasat” jämför sitt förhållande med en sprucken mobilskärm. Och djupare rader som ”Minns inte vart jag hörde det/Men dina sprickor gör dig hel” blir lite för klyschiga för att träffa rätt.
Men Newkid kan verkligen beröra, vilket ändå blir tydligt under albumets gång. Han är överlägset bäst i balladen ”Aska” där han sjunger om uppväxten i Uddevalla och den bitterljuva kärleken till sin hemstad.
Det är framför allt rörande när han med svärta i rösten berättar om drömmarna som redan då hade börjat gro, trots omgivningens tvivel: ”De sa jag valt för stora skor/För mig var de inte stora nog”.
Då råder det ingen tvekan om vem som sjunger.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik