Imagine Dragons svävar mellan segt och storslaget

Publicerad 2022-07-02

Dan Reynolds och hans bandkollegor har festivalens kanske mest påkostade scenshow.

LOLLAPALOOZA Med en påkostad scenshow verkar Imagine Dragons satsa på att bli samtidens största liveband. Ibland lyckas de bra, andra gånger hämmas de av den generiska musiken.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Imagine Dragons
Plats: Tower Stage, Lollapalooza, Stockholm. Publik: Festivalens största hittills. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Believer”, ”Radioactive” och ”Forever young”. Sämst: Vissa stunder känns mest som en väntan på nästa storhit.


Det är någonting med Imagine Dragons som verkligen går hem. Kvällens dragplåster har inte bara festivalens största publik, men kanske också den mest engagerade. De slår med knutna nävar i luften i takt till Dan Reynolds stora ord: ”PAIN! You made me a BELIEVER! BELIEVER!”.

Las Vegas-bandets musik är skapad för just stora publikmassor fyllda av obotlig livsfrustration. På skiva är musiken en betydligt mer opersonlig historia: övertydliga melodier som vill ta sig in på Spotifys topp 50-lista till varje pris.

På scen satsar de på att bli samtidens största arenaband. Redan i tredje låten har Las Vegas-kvartetten hunnit bjuda på både konfetti och pyroteknik flera gånger om.

Men musiken hindrar det hela från att kännas riktigt storslaget. Räkna bort de största låtarna och melodierna blir omöjliga att urskilja från någonting annat i den här världen. Alldeles för ofta låter bandet som en märklig blandning mellan Coldplay, Maroon 5 och Mumford & Sons.

Vissa gånger glimrar det till. Som när tempot ökar med tvåhundra procent och hela publikhavet hoppar upp och ner i ”Whatever it takes”. Eller när allsången sträcker sig över hela Gärdet under hits som ”Demons”, ”Enemy” och ”Radioactive”. Det är inga konstigheter, på Spotify har låtarna närmare fem miljarder lyssningar.

Men allra störst är bandets fokus på medmänsklighet. Ben McKee håller flera gånger upp sin bas som han har täckt i pride- och transflaggans färger. Dan Reynolds tar emot en ukrainsk flagga från publiken och håller upp den.

– Hur länge ska vi kriga år 2022? Hur många barn ska behöva dö på gatorna för att vi ska förstå att kriget måste upphöra? frågor han och skriker om och om igen:

– Vi kräver fred! Vi kräver fred!

Sedan tillägnar han Alphavilles ”Forever young” till det ukrainska folket med hela festivalen som bakgrundskör. Raderna ”Hoping for the best, but expecting the worst/Are you gonna drop the bomb or not?” träffar extra hårt i kväll.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik