Earl Sweatshirt suddar ut gränsen mellan hiphop och jazz

Publicerad 2018-12-07

Earl Sweatshirt gör allt för att ta ned förväntningarna på sitt tredje album.

ALBUM På ”Some rap songs” sållar sig Earl Sweatshirt till den skara unga artister som suddar ut gränsen mellan avantgardistisk jazz och hiphop.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Earl Sweatshirt
Some rap songs
Tan Cressida/Columbia/Sony


RAP Förhandspratet har handlat om Earl Sweatshirts tredje album som hans stora. Men 24-åringen från Los Angeles gör allt för att ta ned förväntningarna. Han använder en suddig selfie tagen i farten som omslag och döper slappt skivan till ”Some rap songs”.

Den introverte rapparen har sällan varit bekväm med kulten kring sin person. I stället har musiken och skapandet varit hans självklara fokus, fostrad i Odd Future-kollektivet som han är.

Han kan försöka vilka tricks han vill. På ”Some rap songs” sållar sig Earl Sweatshirt till den skara unga artister som suddar ut gränsen mellan avantgardistisk jazz och hiphop. En musik där form och struktur får stå tillbaka för massor av mood. En dammig lo fi-ljudbild, hypnotiska loopar, till synes slumpmässiga klipp – allt låter som en stökig fritidsgård, i ordets charmigaste bemärkelse. Nästan alla låtarna är runt en minut korta. Ett intressant halvformat, ofta tillämpat av kompisen Frank Ocean.

Texterna präglas emellertid av mörker, precis som föregångaren med den deppiga titeln ”I don’t like shit, I don’t go outside”. Det är svårt att inte läsa in pappa Keorapetse Kgositsile – som gick bort tidigare i år – mellan raderna i Earl Sweatshirts stream of consciousness-rap. Keorapetse var en av Sydafrikas mest kända poeter. Jag tror han tittar ner på Earl med ett stolt leende.
BÄSTA SPÅR: ”The mint” feat. Navy Blue.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik