Sleep Token tänjer på gränserna för hur rock och metal kan låta
Sofia Bergström om det maskerade bandet som kan hota Ghosts världsherravälde
KRÖNIKA Sleep Token vänder upp och ned på den samtida rock- och metalscenen och flåsar Ghost i nacken på vägen upp till den absoluta toppen.
Det är bara att vi vänjer oss.
Det brittiska bandet kommer snart att spela på Sveriges största scener.
När den brittiska megafestivalen Download presenterade uppställningen till 2025 års upplaga drogs trångsynta internettroll omedelbart till tangentborden för att spy frätande galla på festivalledningen. Att det hajpade hårdrockbandet Sleep Token, som skivdebuterade så sent som 2019, hade bokats som huvudakt jämte giganterna Green Day och Korn var enligt dem oacceptabelt.
Uppenbarligen har de missat att London-gruppen, som består av fyra anonyma och maskerade bandmedlemmar under ledning av frontmannen Vessel, på rekordkort tid har vuxit till ett av världens största metalband.
Sleep Tokens uppfriskande upproriska korsning av metalcore, elektronisk pop och hiphop, med förkärlek till hårda breakdowns och hjärtskärande ballader, har välkomnats med öppna armar av en ung publik som bryr sig föga om genrebarriärer. Tillsammans med liknande akter som Poppy, Spiritbox, Nova Twins och Fever 333 tänjer Sleep Token på gränserna för hur rock och metal kan låta. I deras värld är Deftones och Meshuggah lika självklara inspirationskällor som Whitney Houston och Outkast.
På andra albumet ”This place will become your tomb” från 2021, ett omtumlande opus sprunget ur psykisk ohälsa, föll jag hårt för Vessels sorgsna stämma. Öppningsspåret ”Atlantic”, som av allt att döma handlar om att överleva ett självmordsförsök och vakna upp till en förbryllad och oförstående omgivning, rörde mig till tårar. Smärtan i Vessels vackert vemodiga röst fräter genom hudens alla lager och borrar in sig i benmärgen. Där och då visste jag att stordåd väntade.
Två år senare kom så det stora genombrottet. Albumet ”Take me back to Eden” skapade svallvågor utanför Storbritannien och kritiker världen över vurmade för det lika innovativa som intensiva innehållet. På plattformar som Reddit och Tiktok hoppades uppspelta ungdomar – över öronen förälskade i musiken och fängslade av mystiken kring bandet – på en Grammy-nominering.
Samma år väntade karriärens dittills största turné. Biljetterna till Sleep Tokens spelning på Wembley Arena i London, med en kapacitet på över 12 000, sålde slut på tio minuter.
Framgångssagan Sleep Token håller fortfarande på att skrivas. Bandet, som har över åtta miljoner lyssnare på Spotify varje månad och i vintras sålde ut två kvällar på massiva O2 Arena i London, släpper i dag sitt fjärde album ”Even in Arcadia”. En skiva där Vessel ventilerar prestationsångest, självtvivel och kändisskapets baksida i en utforskande ljudbild som späds ut med r’n’b, trap och till och med reggae.
”Even in Arcadia” är inte den emotionella ångvält jag på förhand hade förväntat mig – albumet känns helt klart som den svagaste länken i Sleep Tokens skivsvit – men lär bli ännu en språngbräda i bandets resa mot världsherravälde.
Sannolikt kommer ”Even in Arcadia” att nästla sig in högt på amerikanska albumlistan. Kanske rentav putta ner Ghost som just nu skriver svensk musikhistoria från förstaplatsen.
Om inte annat är det bara en tidsfråga innan Sleep Token står på de största scenerna här i Sverige.
Det kommer att ske vare sig vi hårdrockveteraner vill eller inte.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
