Kjellvandertonbruket är ett möte som glöder

Reporter: Håkan Steen

Publicerad:
Tonbruket och Christian Kjellvander hittar varandra på första gemensamma albumet ”Doom country”.
Foto: Pressbilder
Tonbruket och Christian Kjellvander hittar varandra på första gemensamma albumet ”Doom country”.

ALBUM När Christian Kjellvander och Tonbruket gör ett album ihop blir resultatet nervdallrande starkt.


Kjellvandertonbruket
Doom country
Startracks/Playground


ROCK/JAZZ Musik behöver inte per automatik bli bra bara för att den är spontan och improviserad. Men ibland, när alla stjärnor står rätt i skyn och en samling musiker verkligen hittar varandra i stunden händer något som aldrig kan regisseras av en producent eller pressas fram genom att sålla ut de bästa påläggen på 72 kanaler i efterhand.

Att Christian Kjellvanders fritänkande noir-americana och Tonbrukets synnerligen vidsynta idé om vad jazz kan och bör vara skulle smälta ihop perfekt kändes i sig inte överraskande. Det låg snarare i luften innan den här samlingen musiker så småningom skulle göra något tillsammans.

Men att Kjellvanders dunkla, målande historier hade förmågan att gifta sig så här väl med Tonbrukets temperament är ändå en smula överraskande.

Sångaren och låtskrivaren skissade ihop låtarna under en helg i augusti. Helgen därpå bjöd han hem Tonbruket – basisten Dan Berglund, keyboardisten Martin Hederos, trummisen Andreas Werliin och gitarristen Johan Lindström – till sin studio och efter ett dygn fanns två timmar musik varav 40 minuter blev de sex långa spår som utgör ”Doom country”. Allt är förstatagningar, endast några körer har adderats i efterhand.

Skivan låter inte riktigt som något varken Kjellvander eller Tonbruket har gjort tidigare utan går möjligen att beskriva som ett slags mörk spoken word-blues, oftare byggd på nervdallrande stämningar snarare än bärande melodier.

Inledande ”Yacht in the fog” är ett drömlikt, eventuellt verkligt minne från Lake Union utanför Seattle (där Kjellvander bodde som barn) som inkluderar en yacht tidigare ägd av Burt Reynolds. De aningen mer traditionella ”Tidal wave” och ”Loneliest woman in the world” visar kanske främst upp sångaren Kjellvander.

Men det tveklösa huvudnumret på ”Doom country” är den avslutande, tredelade sviten ”Normal behaviour in a cutting garden”, som under drygt 20 ständigt mer förhäxande minuter berättar en böljande historia om en komplicerad romans.

Frågan är om den här musiken ens går att återskapa på en scen, men jag är väldigt glad att Kjellvandertonbruket ämnar göra ett försök på Södra Tetatern i Stockholm den 28 april.
BÄSTA SPÅR: ”Normal behaviour in a cutting garden, pt I-III”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad: