Lysande dubbelsläpp med Gillian Welch

Publicerad 2020-08-07

ALBUM Att Gillian Welch och David Rawlings ger ut hela två album den här sommaren handlar till stor del om ekonomi efter en svår vår. Musiken är lika älskvärd för det.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Gillian Welch
Boots no 2: The lost songs vol 1

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Gillian Welch & David Rawlings
All the good times
Acony


AMERICANA 2020 har varit ett tufft år för Gillian Welch och David Rawlings.

Inte nog med coronan och alla inställda spelningar som följde i dess spår. Strax innan pandemin bröt ut, i början av mars, drog en tornado genom hemstaden Nashville. Woodland Studios, där paret har huserat och spelat in i princip allting sedan 2001, drabbades av en översvämning och de båda musikerna tvingades rusa in och ut ur den anrika studion för att försöka rädda både instrument och mastertejper från vattenmassorna.

Händelsen fick Sverige-favoriterna att omvärdera sin syn på musiken de gjort. Om nu de här tejperna var så viktiga, varför då inte låta folk höra dem? Det är ju det som folkmusik är till för, att hjälpa människor att ta sig igenom svåra tider.

Inte minst behövde de dra in pengar till reparation av studion och i möjligaste mån kompensera för de uteblivna konsertgagerna.

Så härom veckan överraskningssläppte duon coveralbumet ”All the good times”, skapat i hemmakarantän under våren. Redan i fredags följde de upp med arkivrensningen ”Boots no 2: The lost songs vol 1”, 16 låtar inspelade under en inspirerad helg i december 2002.

Primärt föddes de intima, demoliknande inspelningarna på albumet för att Welch ville blir fri från ett kontrakt, hon var skyldig sitt förlag låtar. Vilket sannerligen inte gör den här samlingen mindre imponerande. Spår som ”Chinatown”, ”Fly down” eller ”Strange Isabella” torde kunna göra åtskilliga singer-songwriterkollegor både gröna och blå av avund men Welch har haft råd att ha dem i arkivet.

Även coverskivan ”All the good times” är fin lyssning och paret plockar, givetvis, låtar med snille och smak. Men där de lyckas föredömligt med till exempel John Prines ”Hello in there” eller folktrubaduren Norman Blakes ”Ginseng Sullivan” känns Rawlings ofrånkomligen några nummer mindre än upphovsmannen i Bob Dylans ”Señor” och ”Abandoned love”. De hittar kanske heller inte så långt vidare med Johnny Cashs paradnummer ”Jackson”.

Men det är förstås radanmärkningar en sommar när Nashvilles mest älskvärda duo levererar så här mycket ny musik.

Och att ”Boots no 2: The lost songs vol 1” är den första av hela tre planerade volymer gör förstås ingenting sämre.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Steenkakan: Gillian
Welch