Robert Plant
Saving grace
Nonesuch/Warner
ROCK/FOLK Det sägs att Robert Plant mötte banjospelaren Matt Worley nere på den lokala puben och att de bestämde sig för att starta ett band innan kvällen var över. Plant turnerade med Saving Grace redan före pandemin. Musiken låter analog och nära, som att den framförs spontant på en liten sylta inför några stammisar.
Precis som Robert Plants inspelningar med Alison Krauss eller Band Of Joy befinner sig alla tio covers på ”Saving grace” rätt långt ifrån Led Zeppelins barbröstade alfarock. Det beror i första hand på att Plant sjunger i en lägre tonart, vilket passar harmonierna med en kvinnlig röst perfekt. Här tvinnar han ihop sin röst med Suzi Dians.
”Saving grace” hade som vanligt kunnat bli en Wikipedia-sida om amerikansk folkmusik och blues. En lärorik men småtråkig arkeologisk utgrävning. Behållningen är att den 77-årige barden från West Bromwich hittar låtar där ingen annan orkar leta.
Albumet innehåller tolkningar av Memphis Minnie, Blind Willie Johnson och traditionella gospelpsalmer som ”Gospel plough”. Den sista hette för övrigt ”Eyes on the prize” när Bruce Springsteen spelade in den. ”Plantan” lyfter framför allt fram obskyra favoriter av indiebanden Low och The Low Anthem. Allt med en soul som är mer brittiska kolbältet Black Country än Mississippi.
Covern på Moby Grapes ”It’s a beautiful day today” kan dessutom vara det ömmaste som Plant har gjort sedan han och Allison Krauss omfamnade The Everly Brothers.
BÄSTA SPÅR: ”It’s a beautiful day today”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik