LISTAN: Musikböcker ska läsas på engelska

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan läser Håkan Steen två omtalade rockböcker och blandar bländande ballader med svensk nyprogg.

Bono och Bob har varsin ny bok ute.

1. Musikböcker ska läsas på engelska

Sorry om jag låter snobbig här, men när engelskspråkiga artister skriver böcker måste de läsas på originalspråk. Särskilt om författarna heter Bob Dylan eller Bono.

Det föll sig så att dessa giganter nyligen släppte varsin av årets två mest framemotsedda musikböcker på samma dag, och förlagen tror så mycket på deras kommersiella potential att båda har förärats svensk översättning.

Men hur översätter man Dylan? När rockens ende Nobelpristagare släppte bok senast, utmärkta ”Chronicles vol 1” för 18 år sedan, var behållningen nästan lika mycket hur han skrev som vad han skrev om. Precis som fallet alltid har varit med hans låttexter. De exakta valen av ord sätter hela stämningen.

I ”The philosophy of modern song” räcker det att läsa hur Dylan flödar på om ”intruders, oddballs, kooks, and villains” i texten om Frank Sinatras ”Strangers in the night” (”How could you have known that the smooching and petting, eros and adoration was just one break down mambo hustle away”) för att inse hur punkterad den svenska versionen ”Låtskrivarkonsten” ofrånkomligen blir.

Även Bono väljer i sin självbiografi ”Surrender” orden med den sortens omsorg att det tydligt går att höra U2-sångarens röst när man läser (på engelska).

Båda böckerna är skrivna utifrån låtar – Dylan väljer sina favoritlåtar av andra, Bono berättar historien om sitt liv utifrån 40 U2-låtar – och det går således utmärkt att hoppa fram och tillbaka i läsningen utifrån humör och nyfikenhet.

Jag håller på med böckerna parallellt och ska således inte komma med definitiva omdömen ännu, men det är faktiskt lättast att fastna i Bono-boken.

Historierna om hur han försökte imponera på Prince i en bar i Dublin, tog skydd under ett restaurangbord under terrordådet i Nice och nervös som en skolpojke spelade upp en ofärdig version av ”Achtung baby” för idolen David Bowie är omsorgsfullt och målande berättade.

Inte minst är den ofta så grandiose estradören tilltalande insiktsfull om sina brister och många felsteg i både livet och karriären.

Weyes Blood har gjort ett av höstens stora album.

2. Weyes Blood levererar

Skrev om Weyes Blood i septemberlistan men i dag kommer albumet ”And in the darkness, hearts aglow” och infriar allt som singeln ”It’s not just me, it’s everybody” hintade om. 34-åriga Natalie Merig växte upp i Doylestown, Pennsylvania, sjöng gospel och madrigaler och lyssnade på jazz. Nu bor hon i Los Angeles och beskriver träffande det hon har gjort på fem album som ”Bob Seger meets Enya”. Själv hör jag en vidsynt, uppdaterad och väldigt självklar version av 70-talets Carole King/Jackson Browne-tradition som ledigt släpper in både 80-talssynthar och drabbande pandemilyrik. Och den 30 januari kommer hon till Berns i Stockholm!

Styva Linan visar sig på, eh, styva linan. I dag släpper de debutalbumet ”Dallas”.

3. Lovande debut

Jag utesluter inte att streamingerans tillgänglighet och Håkan Hellströms allmänna vurmande för svenskt 70-tal kan ha med saken att göra men en del av höstens mest intressanta unga inhemska musik tar de facto avstamp i 50 år gammal rock. Tidigare i höstas lyckades Ström från Växjö märkligt väl med att sätta Pugh Rogefeldt-aktiga texter till AC/DC-riff på sin självbetitlade debut och i dag släpper göteborgska Styva Linan sitt första album. Jag älskar inte allt på ”Dallas” men gillar ambitionen att para Nationalteatern-arvet med Hasse & Tage-jazz och den tidens vemodigaste vardagsschlagers.

Fireside är inte rädda för mörkret. Från vänster: Kristofer Åström, Jacob Douglas, Kate Breineder, Pelle Gunnerfeldt.

4. Fireside är värda mödan

Halva bandet är nytt så det känns kanske inte som en tvättäkta comeback och Fireside valde dessutom, helt i linje med hur deras kompromisslösa Luleå-psyke alltid fungerat, att till en början bara släppa sitt första album på 19 år i fysisk form. Den som vill höra ”Bin juice” får således bemöda sig en smula. Men har ni gillat spänningen mellan Pelle Gunnerfeldts stålhårda gitarrer och Kristofer Åströms sårbara texter tidigare är det värt det. Hör bara skrovliga balladen "The burlyman” eller den nästan hittiga "Two times with a waterfall”.

5. Jools jubilerar

”Later... with Jools Holland” är den sortens institution i brittisk pop-tv vi bara kan drömma om i Sverige. Ett BBC-program där ständigt bra och relevanta artister spelar live för och ibland med varandra i en studio i London. Mellan framträdandena får de frågor av värden Jools Holland (själv musiker, en gång i fantastiska Squeeze). Som handlar enbart om musik, tro det eller ej. Adele, Amy Winehouse och Coldplay är bara tre av otaliga som fått enorm skjuts i karriären tack vare programmet. I lördags firade ”Later” storstilat 30-årsjubileum med gäster som Robert Plant, Richard Hawley och First Aid Kit. Kolla hela program på BBC:s sajt (VPN krävs) eller otaliga klipp på Youtube.

Det finns verkligen bara en David Ritschard.

5 x låtar: julblues och skotsk-svensk värme

”NÄR STJÄRNORNA SLUTAR FALLA”
Avantgardet
”Inget här är byggt för oss”, andra Avantgardet-albumet i år, återförenar glasrikets finaste med producenten Jocke Åhlund. Rasmus Arvidsson sjunger oförtrutet vidare om tron på gemenskap och solidaritet i ett politisk snålblåsigt Sverige.


”ÄR DET ENS ETT PROBLEM”
David Ritschard
Falnad sexuell glöd är inte rocklyrikens vanligaste ämne men det säger något om David Ritschards talang att han tar sig an det med sådan självklarhet. Finns på även i övrigt utmärkta nya ep:n ”Rockbotten”. Sedan i går är Ritschard ute på Sverige-turné.

”NYA PLANER FÖR JUL”
Wilmer X
Redan på Wilmers första minialbum fanns ”En röd elektrisk gitarr”, en av de bästa svenska jullåtarna genom tiderna. Även på den här helt nya handlar det om besvikelse, en Nisse Hellberg-twist på det klassiska temat blå jul.


”SAY WHAT YOU LIKE”
Doug Paisley
Ser man på, första nya låten på fyra år med americanascenens kanske mest oförtjänt obesjungna superbegåvning. Nytt album med samma namn lär komma från Toronto-sångaren den 15 mars, enligt den lite typiskt fåordiga informationen på hans sajt.


”HOLD OUT FOR LOVE”
James Yorkston, Nina Persson & The Second Hand Orchestra
Skotsk-svensk folkpopvärme av finaste sort. I januari kommer albumet ”The great white sea eagle” och i december gör sällskapet två nästan provocerande små Sverige-spelningar, Rönnells Antikvariat i Stockholm och Folk & Rock i Malmö. Båda givetvis utsålda.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik