Deep Purple hänger fortfarande i

Av: Sofia Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:
Hårdrocklegendarerna i Deep Purple är fortfarande en kraft att räkna med, någotsånär i alla fall.
Foto: Ben Wolf
Hårdrocklegendarerna i Deep Purple är fortfarande en kraft att räkna med, någotsånär i alla fall.

ALBUM Deep Purple är oförskämt pigga och ambitiösa men deras mogna rock känns inte alltid relevant.


Deep Purple
Whoosh!
Ear Music/Playground


ROCK Många hade nog satsat en slant på att föregångaren ”Infinite” (2017) och efterföljande världsturnén ”The long goodbye” skulle bli Deep Purples svanesång. Även om hårdrocklegendarerna själva var kryptiska om framtiden.

Men när producenten Bob Ezrin (Kiss, Pink Floyd, Alice Cooper med flera) bjöd in bandet till sin studio i Nashville, Tennessee, skedde en nytändning för alla inblandade.

Gitarristen Steve Morse har i intervjuer berättat om spelglädjen och skaparlustan som uppstod i studion.

Och det märks på ”Whoosh!”, album nummer 21 i ordningen och det tredje med Ezrin.

Ian Gillans trötta scenpersona är ett minne blott när hans lena röst svävar över Don Aireys stämningsfulla keyboardslingor och Morses pigga riffande.

”Deep Purple is putting the ’deep’ back in Purple” ska ha varit gängets inofficiella motto i studion.

Gruppen gräver därför djupt i självrannsakande och filosofiska betraktelser om det mesta mellan himmel och jord. Som människans förgänglighet och framtidstro, till exempel.

Syftet med skivtiteln är just att beskriva människans flyktiga tillvaro på jorden.

Men trots den alerta och ambitiösa ansatsen saknas potentiella hits och få låtar fastnar. Allt ifrån riff och refränger till melodier och utflippade outron är bortglömt samma sekund som nästa spår tar vid.

En hel del urvattnade rock’n’roll-klyschor, som att dra fram dansskorna och göra stan osäker, smyger sig också in.

”Whoosh!” saknar också tyngden som gjorde ”Now what?!” relevant för sju år sedan.

Undantagen är ”Throw my bones”, ”Step by step”, ”Man alive” och ”The power of the moon”, där en lekfull mystik lurar över melodierna. Där och då sipprar storslagna minnen från forna glansdagar igenom.
BÄSTA SPÅR: ”Step by step”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad:

LÄS VIDARE