Country-Kylie har pop i hjärtat och glimten i ögat
Publicerad 2018-04-06
ALBUM Kylie Minogues ”Golden” är ett hantverksskickligt countrypop-album gjort med glimten i ögat.
Kylie Minogue
Golden
BMG/Warner
COUNTRYPOP Hakor kan knappast ha fallit till marken när Jamie Nelson – Kylie Minogues trogne A&R-man – föreslog att ett ”country-element” skulle adderas till den pålitliga popformeln.
Kylie, 50 i år, framme vid sitt fjortonde studioalbum och med en offentlig bruten förlovning färsk i minnet, krävde helt enkelt den gamla goda country-kuren.
När den brittiska låtskrivaren Amy Wadge – känd för sina guldsäljande Ed Sheeran-samarbeten – kom in i bilden föll den sista pusselbiten på plats. Albumets startskott och första singel ”Dancing” skrevs dessutom tillsammans med Nathan Chapman, mannen som guidade Taylor Swift från country-underbarn till att bli världens största popstjärna.
När Kylie skulle göra den omvända resan var Nashville den självklara destinationen.
”Golden” är ett även med Nashville-mått mätt hantverksskickligt album.
Supersockriga arrangemang möter rödgråtna textrader.
Klassiska countrydängor om att ”släppa sargen” – kompletta med Tarzan-tjut, kastanjetter och twang-gitarrer – möter Kylies lika klassiska glitterpop, oftast med imponerande sömlöshet.
”I really need a love song to rescue me” sjunger Kylie i den eskapistiska hymnen ”Radio on” och ringar in albumets romantiska countrypophjärta.
Det snuttifierade melodispråket i ”Golden” påminner lika mycket om Taylor Swift som Kylies nya, tudelade blonda hårsvall. Men det upplevs mest som en gullig hommage, liksom när Kylie Lana Del Rey-ar sig i den tjusiga roadpopmovien ”Shelby '68”.
Kylie Minogue såg nyligen sin första Dolly Parton-konsert och beskrev det som att ”se ljuset”. Och är det någon inspiration som lyser här så är det just Dolly.
”Golden” är gjord med samma sorts glimt i ögat, den som så ofta är förbehållen äldre kvinnliga artister.
Kanske är det för att vi i veckan nåtts av beskedet om att Lill-Babs – en annan stark popkvinna – lämnat oss mitt i sin skälvande gärning som den lika jublande som sorgsna refrängen i ”Dancing” känns så mycket just nu.
”When I go out/I wanna go out dancing”.
BÄSTA SPÅR: ”Dancing”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!