Engagerad ilska från Lucinda Williams
Uppdaterad 2020-06-05 | Publicerad 2020-04-24
ALBUM Samtiden fick Lucinda Williams att spela in sitt mest inspirerade album på länge. Tyvärr går ilskan ibland ut över låtskrivandet.
Lucinda Williams
Good souls better angels
Highway 20/Thirty Tigers/Border
ROCK Lucinda Williams var med i protestaktioner mot rasism och Vietnam-kriget redan som tonåring i det tidiga 70-talets New Orleans men som artist känner vi henne inte främst som en politisk röst.
Det är snarare förmågan att bygga nervdallrandre dramer på det mer personligt planet som har gjort den nikotinröstade 67-åringen till en stilbildare inom modern americana. Inte minst tack vare klassiska album som ”Car wheels on a gravel road” och ”Essence”.
Men tillståndet i hemlandet på senare år ledde Williams åt ett nytt håll i låtskrivandet, och hennes femtonde album är en tämligen förbannad kommentar till hur politiken, girigheten och medierna – både de traditionella och de sociala – förråar samhällsklimatet.
Williams lånar metaforer från 30-talets deltablues för att beskriva samtidens ondska, och inga namn behöver nämnas för att vi ska förstå vem ”Man without a soul” handlar om.
Turnébandet fräser ur sig de rockbluesiga låtarna live i studion, rakt och rått.
Williams har inte låtit så här engagerad på länge. Men trots att ”Car wheels”-producenten Ray Kennedy är tillbaka går den spontana glöden ibland ut över hantverket.
När det barrockas som mest blir det onödigt endimensionellt, även om ballader som ”Shadows & doubt” och ”Good souls” är omistliga.
BÄSTA SPÅR: ”Good souls”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik