Miley Cyrus skickar ett kärleksbrev till Los Angeles
Uppdaterad 2023-03-15 | Publicerad 2023-03-11
ALBUM Miley gör allt som är Miley – och kommer ut på andra sidan med sin starkaste skiva sedan ”Bangerz”.
Men som en söt drink på stranden bör den avnjutas i små klunkar.
Miley Cyrus
Endless summer vacation
Columbia/Sony
POP Miley Cyrus har länge varit en av våra starkast lysande popstjärnor. Det är dock inte alltid som musiken har matchat den Nashville-födda artistens lyskraft. 30-åringens diskografi är lika brokig som en hawaiiskjorta.
”Bangerz”, den framgångsrika flörten med hiphop från amerikanska södern, följdes till exempel av psykedeliska storbolagsmardrömmen ”Miley Cyrus & her dead petz”, ett gratisalbum tillägnat artistens döda hund. På ”Younger now” sökte hon countryrötterna (Miley är dotter till trubaduren Billy Ray Cyrus och gudmor heter Dolly Parton). På senaste skivan ”Plastic hearts” påminde hon om en fjortonåring som just upptäckt rocken och gjort sitt första blandband.
Åttonde albumet är Miley Cyrus kärleksbrev till Los Angeles. Främst en producent fungerar som nyckelfigur: Kid Harpoon, den Grammy-belönade britten bakom Harry Styles ”Harry’s house”. Släng in ess i form av dad rock-mannen Tobias Jesso Jr och soulsnillet James Blake och en hyfsad bild av musiken torde träda fram.
”Endless summer vacation” är också ett skilsmässoalbum. I videon till förstasingeln ”Flowers”, Mileys första Billboard-etta sedan ”Wrecking ball”, dansar popstjärnan målmedvetet bort minnet av exet Liam Hemsworth vid poolen i huset där Frank Sinatra en gång bodde.
Den stråkiga självhjälpspopen i just ”Flowers” sätter tonen och följs av ”Jaded”, en radiorefräng som andas Aerosmith. Miley har varit här förut. Hennes röst har uppenbara classic rock-kvaliteter med ett naturligt rasp som alltmer närmar sig Stevie Nicks.
Det vilar en nostalgisk sunkighet över musiken som bara kan upplevas på, säg, bedagade baren The Viper Room på Sunset Strip. Drinkar i suspekta färger gifter sig med doften av toaletternas rengöringsmedel, ett överårigt coverband harvar i hörnet inför fem betalande.
Den stukade romantiken kulminerar i Brandi Carlile-samarbetet ”Thousand miles”. För vilken annan artist som helst skulle detta lätt landa i kitsch men Miley, med sitt släktträd, får ändå tilldelas frikort när det gäller rader som ”make a mess of a nice hotel” och ”wild sex under the moon”.
Vad som imponerar mest är hur Miley till slut lyckas kombinera allt som är Miley – listpop, country, sleazerock, det moderna melodipråket från r’n’b – och komma ut på andra sidan med sitt starkaste album sedan ”Bangerz”.
Spretigheten är inte borta. Någonstans mittemellan discopoppiga singeln ”River” och Sia-samarbetet ”Muddy”, en nick till cowboyrappens Lil Nas X, undrar jag likt Kristian Luuk var vi är på väg.
Rakt ut i natten, ska det visa sig. Albumet består av två delar, ”AM” och ”PM”. Den första representerar morgonen med löftet om en ny dag, den andra kvällen med lockelser om lika sjaskig som glamorös fest. Morgonsidan är starkare än kvällsditon.
Undantaget är ”Island”, en låt i de månglittrande fotspåren på ”La isla bonita” med en karibisk bris av The Beach Boys ”Kokomo”. Här landar Miley, för att parafrasera texten, i sitt eget popmusikaliska paradis.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik