The Highwomen har stämsång av guld
Uppdaterad 2021-10-06 | Publicerad 2019-09-06
ALBUM ”Supergruppen” The Highwomen vill skriva om historien.
Inte ens för countrymusiken är framtiden giftigt maskulin.
The Highwomen
The Highwomen
Warner
COUNTRY Gruppen har den berömvärda och stora ambitionen att skriva om countryhistorien.
Eller åtminstone ge genren ett annat perspektiv.
The Highwomen är inspirerade av låten ”Highwaymen” som ursprungligen skrevs av artisten och låtskrivaren Jimmy Webb. Det var också namnet på en supergrupp på 80-talet som bestod av Willie Nelson, Johnny Cash, Waylon Jennings och Kris Kristofferson.
När The Highwomen döper om låten handlar den i stället om ”häxa” som hängs i Salem, en människorättsaktivist och ”freedom rider” som åkte buss i rassegregerade områden på 60-talet, en mor som flyr till USA från Honduras och en predikant som förlorar sitt yrke och kall eftersom hon är kvinna:
"We are the highwomen, we sing of stories still untold/We carry the sons you can only hold.”
Det var Amanda Shires som fick idén till The Highwomen efter att ha lyssnat på amerikanska radiostationer under en turné för några år sedan. Trots att kvinnliga artister alltid har haft en stark status inom country fick de fortfarande inte samma utrymme som männen. Gruppen är givetvis också en produkt av MeToo-rörelsen som förgrenar sig och slår rot överallt.
Från början var tanken att The Highwomen skulle tre permanenta medlemmar och den fjärde platsen skulle vara vigd åt olika gäster som Sheryl Crow och Courtney Marie Andrews. Men förutom Shires består bandet på debutalbumet av Brandi Carlile, Natalie Hemby och Maren Morris. Alla fyra representerar den nya generationens countryartister som tillsammans eller var för sig både förvaltar och förändrar genren.
Musiken är producerad av Dave Cobb, som kanske är mest känd för ha arbetat med Jason Isbell. Det innebär ett nytraditionellt sound som landar någonstans mellan Loretta Lynn och Kacey Musgraves. Stämsången glänser som en Grammy-statyett. Det låter som om det är 45 personer som sjunger melodierna och inte fyra.
Behållningen är att gruppens budskap sys in i låtarna på ett så självklart sätt att stygnen inte ens syns. ”If she ever leaves me” hade kunnat vara en traditionell countryballad om den tuffaste bruden i en honky tonk-bar. Men hemligheten är att hon inte kommer gå hem med en cowboy. Som Brandi Carlile sjunger – om hon lämnar mig kommer det inte vara med dig. Hon föredrar parfym och inte cologne.
”If she ever leaves me” ställer frågan om varför inte fler countrylåtar har vågat vara gay tidigare.
Även i den här vanligtvis så konservativa genren är framtiden mer regnbågsfärgad och feministisk än giftigt maskulin.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik