Kamasi Washington är motsatsen till kylan
Publicerad 2025-03-13 00.47
KONSERT Kamasi Washingtons kaftanklädda, ödmjuka och moderna jazz är motsatsen till allt som är kyligt därute.
Konserten på Fållan blir ett alternativt och varmare universum i snögloppet.
Kamasi Washington
Plats: Fållan, Stockholm. Publik: 1 400. Längd: En timme och 45 minuter. Bäst: ”Lines in the sand” och kärlekssången ”Together”, som enligt artisten kan alstra så många bebisar att den eventuellt är ansvarig för global uppvärmning. Sämst: Hade gärna hört ”Freeze tag” från Dinner Party, supergruppen som Kamasi Washington är en del av.
Även om jazzen i dag är ständigt närvarande i en stor del av den mest intressanta musiken – i synnerhet modern rap och dansmusik – har genren få, renodlade förgrundsfigurer.
Kamasi Washington är det självklara undantaget.
Sedan saxofonisten, arrangören och kompositören slog igenom med trippelalbumet ”The epic” för nio år sedan har han blivit den nya generationens jazzhjälte. Mycket tack vare samarbeten med artister som Kendrick Lamar och André 3000 har 44-åringen nått en yngre publik utanför sin huvudsakliga genre. I publiken i kväll syns allt från blundande jazzmän längst bak vid mixerbordet till hipsters som värmt upp på grannetablissemanget Hosoi.
Los Angeles-musikern glider chosefritt in från vänster i tjusig kaftan. Blott vetskapen om vilka han har spelat med skapar andakt, men han behöver egentligen inte något cv. Lyskraften är stark nog i sin egen rätt.
Han och oktetten inleder med ”Lesanu”, ett stycke gospelkantad jazz från fjolårets ”Fearless movement”, även känt som artistens ”dansalbum”. Ingen i lokalen dansar, däremot brister publiken ut i spontana ovationer när Washingtons solon når sina klimax. Saxofonisten är emellertid inte främst känd som solist, snarare för sina förmågor som bandledare och arrangör. I kväll är det i högsta grad helheten som är grejen.
På scen blir Kamasi Washingtons musik mer organisk än på skiva, men vad den tappar i studioperfektion vinner den i liv. Konserten på Fållan är kaotisk, varm, lekfull och intuitiv. Musiken spänner mellan kakofonisk funk, spirituell jazz och old school-hiphop. Ibland lämnar resten av bandet över hela salongen till saxofonen och, på sin höjd, försiktiga chimes. I nästa stund låter Washington dj:n scratcha sig igenom ”Get lit” – samarbetet med George Clinton, frontfigur från ikoniska grupperna Parliament och Funkadelic – och visar samtidigt sina musikaliska rötter.
Mellan låtarna kommunicerar Kamasi lågmält och sympatiskt med publiken, vilket skapar genuin intimitet. Han berättar bland annat om ”Asha the first”, en låt han skrev tillsammans med sin fyraåriga dotter som går upp varje dag klockan sju och hamrar på pappas piano.
Ödmjukheten avspeglas också på andra sätt. I Stockholm delar huvudpersonen generöst rampljuset med sina medmusiker. Detta inkluderar elbassolo och en trombonist som stoiskt svettas i dunjacka enligt en gammal rapregel: varmast kläder vinner. På scenen finns även pappa Rickey Washington på sopransaxofon utan att detta blir till någon större affär förrän i den avslutande bandpresentationen.
När kvällen lider mot sitt slut får vi Washingtons ganska sanslösa tolkning av den argentinska tangokompositören Astor Piazzolas ”Prologue” – som om någon skulle ha missat spännvidden.
När amerikanska artister håller små kärlekstal brukar det för övrigt sluta i kaffepaus. Kamasi Washingtons hela musikaliska historia ger honom en helt annan tyngd.
”Jag behöver inte ha samma kläder som dig, jag behöver inte prata samma språk. Men jag kan välja att älska dig”, säger han och avslutar med att sammanfatta hela stämningen denna onsdagskväll: ”The world needs love right now”.
Jag sparar meningen i jackfickan på väg hem genom snögloppet.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik