Tool har åldrats med värdighet

Uppdaterad 2019-09-30 | Publicerad 2019-08-30

Tryggare kan Tool inte vara?

ALBUM 13 års väntan är över.

Tool är tillbaka med en svindlande snygg skiva som utmanar och tänjer på gränserna.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Tool
Fear Inoculum
Sony


METAL Okej, låt oss börja med att kika ut genom fönstret.

Har himlen plötsligt skiftat färg till spygrön? Har grisar börjat flyga?

Man skulle kunna tro att vi har hamnat i ett parallellt universum.

Efter 13 år av felaktiga rykten och kryptiska uttalanden trodde nog ingen att Tool – den orubbliga hörnstenen inom alternativ metal – skulle få tummen ur och sammanställa ett fullängdsalbum.

Men nu är bandets femte skiva faktiskt här.

Och det har förstås hänt en hel del sedan ”10,000 days”.

Bandets låtkatalog har blivit tillgänglig på digitala streamingtjänster.

Sångaren Maynard James Keenan har mottagit dödshot från frustrerade fans, uttryckt missnöje över att Justin Bieber är en Tool-fantast samt släppt skivor med sidoprojekten A Perfect Circle och Puscifer.

Och av otaliga intervjuer och tweets att döma har bandmedlemmarnas samarbetssvårigheter antagit allt större proportioner sen sist.

Men trots tumultet och friktionen som har föregått skivsläppet känns ”Fear inoculum” som en sammansvetsad skiva som absolut andas Tools absurda aura.

I svindlande snygga spår som ”Pneuma”, ”Invincible” och ”Descending” tar bandet lyssnaren i handen genom en labyrint av återkommande crescendon, fullkomligt förhäxande taktbyten och komplexa låtstrukturer som strider mot all musikteori-logik. Inte helt olikt det vi är vana vid.

Men kvartetten har utan tvekan blivit lugnare och mer tillbakalutade med åren.

Albumets atmosfär är avväpnande och avslappnande.

Och Keenans ungdomligt upproriska urladdningar är som bortblåsta.

Sångarens spröda stämma svävar lätt över Danny Careys och Justin Chancellors pulserande rytmer och Adam Jones knivskarpa riff.

Dessutom är frontmannens ovanligt sparsam med sin närvaro.

Undantaget är rakt igenom intensiva ”7empest” – som bär mest likheter med det gruppen tidigare har skapat – där en kraftfull Keenan ofta stjäl strålkastarljuset från trummisen Carey som annars äger showen.

Bandmedlemmarna verkar om möjligt än mer obrydda om konventioner och andras åsikter.

Med sina drygt 90 minuter är det här Tools längsta album, och skivans sju huvudspår klockar in på tio till 16 minuter. Det medan flera instrumentala mellanspår bryter av med bland annat psykedeliska synthslingor, suggestiv drönrock och mullrande tribaltrummor.

Resultatet blir ett bisarrt ljudlandskap (tänk Salvador Dali i progmetal-form) som utmanar och kräver stort tålamod. Utöver odelad uppmärksamhet och riktigt bra hörlurar.

Belöningen är sen monumental.

”Fear inoculum” är värd all väntan.
BÄSTA SPÅR: ”Pneuma”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik