Loreen är en enande kraft

Publicerad 2018-09-01

KONSERT Loreen är ett klockrent dragplåster på Statement. Hon intar festivalens allra första dag med ett fängslande scenspråk och ett viktigt budskap.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Loreen
Scen: Whitney, Statement festival. Publik: En vackert enad skara. Längd: En timme. Bäst: "We got the power" och "Statements". Sämst: Bananpirens lokaler gynnar inte alltid ljudet.


GÖTEBORG. Loreen har inte varit en tydlig artist på skiva. Det har ofta varit oklart vilken väg hon vill gå och hon har snuddat vid både r'n'b, danspop och drömska ballader.

Men som liveartist har hon alltid varit solklar. Hon har en fascinerande kraft och mystik som få artister besitter i dag.

Hon har dessutom ett sällsynt fängslande scenspråk. Loreen rör sig hastigt och intensivt, slänger armarna i luften med så mycket styrka att jag undrar hur de sitter kvar.

Att artisten är dragplåster på Statements allra första dag är ett genidrag från festivalen.

”You don't fuck with women! You know why?”, skriker hon. Hon börjar sjunga ”We got the power”. Publiken klappar i takt och jublar öronbedövande högt.

De instrumentala partierna blir små magiska crescendon där både artist och publik förlorar sig i musiken.

Plötsligt står alla med knytnävarna i luften. Loreen är märkbart rörd. ”Jag dör”, säger hon från scenen.

Hon påpekar hur roligt det är att festivalen heter Statement. Sedan spelar hon sin egen ”Statements”. I kväll är hennes politiska anthem överväldigande stark.

Men artisten imponerar även när hon drar ner tempot. I ”Fire blue” sträcker sig den starka rösten över hela Bananpiren och får personen bredvid mig att utbrista ”wow”.

Och i ”Jupiter drive” tar hon i så mycket att hon nästan är nere på knäna.

Loreen förklarar att vi alla är del av en enighet – en ”unity”, som hon själv kallar det. Det blev som tydligast för henne när hon krossade allt motstånd i Eurovision i Azerbaijan för sex år sedan.

Hon ber publiken sjunga ”Euphoria” tillsammans utan några instrument. Det är magiskt vackert. Då vet gemenskapen inga gränser.

Det är precis vad Loreens spelning handlar om i dag. Vi klarar allting så länge vi höjer våra röster och står enade.