Slösaktig musikalitet med Robert Plant & Saving Grace
Publicerad 2025-05-10
KONSERT När Led Zeppelin-legendaren Robert Plant får samla ihop en smakfull samling musiker och göra det han helst vill – missionera om sin favoritmusik – blir stämningen inte sällan trollbindande.
Robert Plant & Saving Grace
Plats: Malmö Live, Malmö. Publik: Får ingen siffra men välfyllt om än inte helt fullt, kanske 1500. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Gallows pole” och ”For the turnstiles”. Sämst: Känns trist att försöka hitta något att gnälla på i kväll.
MALMÖ. Redan i Led Zeppelin omfamnade Robert Plant ofta och gärna gammal blues och ännu äldre folkmusik.
Som soloartist och inte minst de senaste decennierna har 76-åringen firat många av sina största triumfer som missionär och uttolkare, främst på de två duettalbumen med Alison Krauss men också med sitt eklektiska band The Shape Shifters.
De senaste åren har han jobbat med de om möjligt ännu mer eklektiska Saving Grace, en kvartett musiker från de egna hemtrakterna i brittiska Worcestershire.
Det är den combon som nu för första gången gästar Sverige och bjuder in till för Plant ovanligt intima lokaler.
Saving Grace är ett fantastiskt litet band, där sångerskan Suzi Dian blir en lika lyckad kontrast till Plants ärrade stämma som Krauss, där basen sköts av en lyhörd cellist och där de multibegåvade strängmagikerna Tony Kelsey och Matt Worley låter elektriska och akustiska gitarrer, banjo och mandolin både tvinnas ihop fint och krascha hårt mot varandra om vartannat.
Alla utom Plant och Dian sitter ned men det organiska svänget känns allt annat än tillbakalutat, snarare ledigt på ett ytterst lyhört sätt.
Och nog får vi oss några väl valda Zeppelin-nummer. ”The rain song” sjuder graciöst med Dian på dragspel, ”Friends” är en akustisk svängfest och ”Gallows pole” blir ett klimaktiskt extranummer med några välbekanta textrader från ”Black dog” invävda till publikens stora jubel.
Men framför allt är det här en show där musikälskaren Plant med lust och värme lyckas dra linjer mellan vitt skilda och inte alltid särskilt väntade håll i amerikansk och brittisk musikhistoria.
Amerikanska slowcoremelankolikerna Lows ”Everybody’s song” följs till exempel helt sömlöst av brittiska 1800-talssången ”As I roved out”.
Sympatiskt nog ser sig Plant i det här sammanhanget väldigt mycket som en i bandet. När en Blind Willie Johnson-populariserad gospelblues som ”Soul of a man” snyggt vävs samman med Gillian Welchs moderna americanaklassiker ”Orphan girl” är det Worley respektive Dian som sjunger. Plant nöjer sig med stämmor och lite munspel.
Dian excellerar även i Neil Youngs ”For the turnstiles”. Plant myser på maraccas och tipsar om att även folktrion The Be Good Tanyas har gjort en lysande version.
Det är den sortens konsert, befriad från effekter och pompösa gester men med en slösaktigt flödande kärlek till musik som gör det tydligt hur fånigt det är att bry sig det minsta om genregränser.
Ni som har biljett kan vänta er fina kvällar i Göteborg och Stockholm. Och se till att komma i tid, för det är den förträfflige Christian Kjellvander som värmer upp.
Robert Plant & Saving Grace spelar på Konserthuset i Göteborg 11 maj och Cirkus i Stockholm 16 maj.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik