LISTAN: Popmusik som får knoppar att spricka

Per Magnusson väljer fem saker i musikvärlden

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan faller Per Magnusson för The Streets och Fred Again, gör ett besök i västra London och lyssnar på en läckt Frank Ocean.

Fred Again och The Streets har gjort årets låt så här långt.

1. The Streets och Fred Again får knoppar att spricka

Att skriva om popmusik är att ständigt leta efter en ny vår. The Streets två decennier gamla debut ”Original pirate material” var just en sådan. En poesiläsning från puben som jag fortfarande återvänder till ibland. Ett stort The Streets-fan är Fred Again, samtidens just nu kanske bästa producent. Den 29-åriga britten har bland annat skapat ljuv disco tillsammans med Romy på singeln ”Strong”.

När Mike Skinner och Fred Gibson går samman händer det igen. Nya låten ”Mike (desert island duvet)” får knoppar att spricka. Den lite orättvist bortglömde Skinner stannar än en gång tiden med en snudd på sinnesvidgande lyrik (han dillar om disk, en flygande matta och arabiska aromer och det låter som en dröm). Fred Again låter varje ord landa mjukt i piano och refräng från irländske sångaren Dermot Kennedy.

Allra finast är låten i ett klipp där vännerna framför den tillsammans i producentens lägenhet.

– Så… bokade du bord på puben? frågar Skinner innan duon, mellan Guinness-klunkar och bloss, levererar vårens finaste popmusik.

Ed Sheeran förkovrar sig i sin enkla skrivarstuga.

2. Dagboken har blivit listpop

Ed Sheerans kommande album ”Substract” (5 maj) är ett samarbete med The Nationals Aaron Dessner och behandlar personliga trauman. ”För första gången försöker jag inte skapa ett album som folk kommer att gilla, jag skapar bara något som är ärligt och sant”, skriver artisten på Instagram.

Sheeran har ofta beskyllts för att ha fingret i luften och vara väl sugen på streamingsiffror. Taylor Swift banade väg redan med ”Folklore” men på sätt och vis är detta det slutgiltiga beviset på att den mest privata popmusiken nått listorna.

Damon Albarn med musikjournalisten Zane Lowe i Studio 13, västra London.

3. Studioromantik i västra London

Gorillaz senaste album gifte sig Damon Albarns ärrade baryton ganska oemotståndligt med Greg Kurstins poppiga produktioner. I samband med släppet gör Apple Musics Zane Lowe en lyxig minidokumentär där vi får följa med in i Damons Studio 13 i västra London. Romantiska vykort över Westway, solnedgångar över Ealing. Basket på terassen, Terry Hall avbildad på tegel. Albarn visar även sin samling av afrikanska horn och 1800-talsinstrument från Frankrike. Och en liten inskription på pianot: ”I love melancholy”.

Tre gamla Frank Ocean-låtar har publicerats på internet.

4. Mysteriet Frank Ocean

Spotify-användaren ”Blondead” har laddat upp tre Frank Ocean-låtar från 70-spåriga, inofficiella demosamlingen ”The Lonny Breaux collection” (2010). En tidig fanteori på internet gör gällande att Ocean själv skulle ha läckt spåren genom ett alternativt alias. Ocean har tidigare viftat bort musiken. I en numera raderad Tumblr-post förklarade han att han inte ens varit med och skrivit vissa av låtarna. Ändå är det – särskilt i ganska underbara ”Bedtime stories” – svårt att inte svepas med i minnet av vad Frank Ocean en gång var.

Författaren och musikjournalisten Annah Björk har släppt en bok om att leva med långtidscovid.

5. Försvinnande vackert

Annah Björk och jag träffades på journalistutbildningen. Vi har sedan följts åt på turnépremiärer med Justin Bieber och Miley Cyrus i London. I två år har en stol gapat märkligt tom, sedan Annah fick den obarmhärtiga diagnosen postcovid. Men när musikjournalistiken tystnade blommade någonting annat. I nya boken ”Jag är inte här, det här händer inte”, en blinkning till Radioheads låt ”How to disappear completely”, jämför hon andningssvårigheter med att vara sjöjungfru och tar vackert spjärn mot Lana Del Reys underjordiska värld.

Feist är en annan artist som liksom kommer med våren.

Fem låtar: solitär folkpop och viktlös dansmusik


”HIDING OUT IN THE OPEN”
Feist
Som den första uppluckrade jorden på våren, vid ängskanten långt bort från staden. Som snödropparna intill husväggen. Bara en steel guitar glider lojt förbi, likt en självmant förlorad fiskmås. Och så nyckelraden, ett slags skygg programförklaring: ”I'll pretend not to hear/Until you whisper it in my ear”.


”CLOUDY – KELBIN REMIX”
Daphni
Originalet var en av fjolårets höjdpunkter när det kom till smakfull dansmusik för hemmabruk. Remixen från Kelbin är lika charmerande. Något uppskruvad i tempo, men precis lika hypnotisk och viktlös. Dansmusik som knappt väger ett gram.

Ice Spice och Pinkpantheress på balkongen.


”BOY’S A LIAR PT. 2”
Pinkpantheress feat. Ice Spice
Jag har skrivit om Pinkpantheress sedan hon var studerande sovrumstalang i Bath – nu är hon plötsligt jättestor. Men 21-åringen har inte tappat förmågan till uppriktiga, rappa betraktelser för 20-talet. Senaste singeln för tankarna till Lily Allens oantastliga albumtitel ”It’s not me, it’s you”.


”BABY QUEEN”
Gorillaz
Damon Albarn har försökt göra ett popalbum i åratal. Till slut lyckades han. ”Cracker island” hör till det starkaste han har spelat in bakom sitt tecknade alias. Med lätthet lyckas han stå med ena skon i samtiden och den andra i en tandlös brittisk pophistoria. Och samtidigt träffa rakt i hjärtat.


”HELD DOWN”
De La Soul feat. Cee Lo Green
Det har nog inte undgått någon att De La Soul, bara veckor efter den sorgliga nyheten om Trugoy The Doves död, slutligen nått streamingplattformarna. I skuggan av gruppens gränslöst inflytelserika debut vill jag slå ett slag för denna bortglömda gospelpärla, från underskattade albumet ”AOI: Bionix”.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik