Vargas & Lagola skalar av till grunden

Publicerad 2020-11-06

Vincent Pontare och Salem Al Fakir har tagit ett kliv bort från den typiska popmusiken.

ALBUM Genom att bara använda sig av instrument som funnits nära till hands har Vargas & Lagola gjort sina mest organiska låtar hittills.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Vargas & Lagola
Mount Alda
Baby Hurricane/Universal


POP Salem Al Fakir och Vincent Pontare skriver ofta renodlad popmusik åt artister som Madonna, Katy Perry och Sia. Men musiken de gör som Vargas & Lagola är något annat, mer egendomligt.

Få går upp på scen i både guldtänder, extravaganta scenkläder och vitt smink över halva ansiktet.

Ännu färre skulle komma på tanken att inleda ett album med ett intro i morsekod. Meddelandet kommer från toppen av ”Mount Alda”, ett fiktivt berg i Vargas & Lagolas postapokalyptiska musikuniversum, och betyder ”peace, love, freedom and unity”.

Den här gången har duon velat skala av så mycket som möjligt. De har till exempel bara använt sig av de instrument som funnits tillgängliga i studion, allt för att behålla den råhet som ofta går förlorad i processen mellan demoinspelning och färdig produkt.

Det låter annorlunda än föregångarens surfrock slash arenapop. ”Mount Alda” är i stället helt organiskt och fullt av kontraster: folkpop och psykedelia, sorg och glädje, mörker och ljus.

Al Fakir och Pontare använder en tydlig mall av akustiska gitarrer och harmoniska stämmor, ibland så troget att vissa låtar blir svåra att urskilja.

Men i sina bästa stunder är de förtrollande. Trots att duon strösslar på med påhittade musikuniversum och kryptiska meddelanden är de raka popmelodierna fortfarande deras främsta styrka.

Lyssna bara på de melankoliska höjdpunkterna ”Suddenly” och ”Daughter of a rifleman” och se hur omedelbart de griper tag.
BÄSTA SPÅR: ”Suddenly”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik