Lars Winnerbäck sjunger starkt om en vacklande samtid
Uppdaterad 2019-10-01 | Publicerad 2019-09-25
ALBUM Ångesten har blivit ännu större. Nu handlar det inte längre bara om kärleken men även om det oroväckande samhällsklimatet.
Det är här Lars Winnerbäck är som bäst.
Lars Winnerbäck
Eldtuppen
United Stage/Border
ROCK När Lars Winnerbäck sjunger ”Jag var inte den som sökte upp förändring/Jag stod och grävde i en gammal grop” ligger det något ironiskt över textraderna.
”När jag såg dig” handlar förvisso om kärlek men Winnerbäck gör även en prickfri beskrivning av karriären.
Sedan åtminstone 15 år tillbaka har han aldrig hintat om förändring, utan i stället skrivit fem snarlika versioner av en och samma skiva.
Oavsett om han gjort ensamma akustiska låtar eller backats upp av orkester har musiken i grunden förändrats väldigt lite.
Det är trygga mollmelodier utan överraskningar.
Om än onekligen skickliga.
”Eldtuppen” består av samlade livsögonblick från förra hösten och vintern. Ångesten står som vanligt i fokus när en orädd Lars Winnerbäck möter nattens mörkaste tankar.
I "Hymn" ser han tillbaka på livet och funderar över döden. Han sjunger uppfriskande öppet om att åldras, om allt som innebär med att vara gift och pappa.
I titelspåret berättar han så inlevelsefullt om att vara trasig att den nästan fem minuter långa balladen känns alltför kort.
I andra fall känns det i stället som att låtarna borde vara hälften så långa.
Det är enkelt att uppskatta de raka gitarr- och pianomelodierna i sex minuter långa låtar som ”Skulle aldrig hända oss” och inledande ”Tror jag hittar hem”.
Det är desto svårare att skaka av sig känslan av att de pågår för länge.
Till slut låter det som att sångaren fastnat i en enda lång loop.
Men det kompenserar han för i texterna. Den här gången väger hans penna tyngre än på väldigt länge, särskilt när han riktar sin ångest mot samhället.
Han låter förtvivlad över all världens hat i ”Hur och vem och vad”. Rasande arg över hur allt fler säljer själen till sociala medier i ”Precis det där”.
Men han är bäst i ”Paradiset” när han lyckas sätta världens absurda kontraster mot varandra: ”Mellan kattungar och flyktingströmmar/Högervindar och inredningsdrömmar”. Rösten är lika sorgtung som vanligt bland genomträngande trumkomp och stegrande gitarriff.
Här har Lars Winnerbäck dessutom en melodi som lyckas etsa sig fast och stanna kvar länge.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik