2010-talets bästa hårdrock

Sofia Bergström listar årtiondets 20 bästa album och låtar

Av: Sofia Bergström

Publicerad:
Ghost spökar naturligtvis någonstans på Sofia Bergströms listor över 10-talets bästa hårdrock.
Foto: AP Foto : SILVIA IZQUIERDO
Ghost spökar naturligtvis någonstans på Sofia Bergströms listor över 10-talets bästa hårdrock.

Den som påstår att det inte längre görs bra hårdrock kan dra Vince Neils svettiga spandexbyxor över sig.

Senaste decenniet har bevisligen bjudit på tyngre musik av absolut världsklass.


Den som hävdar att ”hårdrock var bättre förr” har levt under en sten de senaste tio åren.

Under 2010-talet har det skett en renässans inom stora delar av hårdrocken. Såväl på hemmaplan som internationellt.

Svenska skapelsen Ghost har blivit ett av hårdrockens största namn. En av Sveriges största musikexporter rent av.

Sabaton likaså. Dessutom har giganter som Metallica, Rammstein och Judas Priest levererat sina bästa skivor på många år, medan bland andra Carcass, Tool och Candlemass har gjort überstarka comebacker.

Och inom flera subgenrer har ribban höjts avsevärt. I synnerhet har black metal, doom, psykedelisk rock, crossover thrash, sludge, stonerrock, progressiv metal och melodisk dödsmetall förnyats och förfinats av både nya och äldre akter. Ingen nämnd, ingen glömd.

Faktum är att det aldrig har funnits så mycket bra musik att lyssna på som i dag, och under det gångna decenniet har det producerats en uppsjö av högkvalitativa verk med potentiellt lång livslängd.

Polska Behemoths ”The Satanist” är en av dessa plattor. Gojiras ”L’enfant sauvage” en annan. Och i många år framöver lär det snackas om hur förträfflig Tribulations ”The children of the night” är.

En av hårdrockens styrkor är just att musiken ofta saknar ett bäst före-datum, till skillnad från snabbt klättrande radiohits som faller i glömska lagom till nästa säsong.

Vi kan också konstatera att den vita medelklassmannen inte längre har monopol på metal (sorry, grabbar). Hårdrock som genre och subkultur breder ut sig så det står härliga till.

Allt fler kvinnliga musiker och arrangörer tar plats, även om vi har en bra bit kvar för att uppnå en helt jämställd musikscen. Samtidigt börjar det dyka upp metalband från platser som Indonesien, Mongoliet och Kina.

Den växande underground-scenen i Syrien skildras exempelvis i ”Syrian metal is war”. En spännande dokumentär som följer hårdrockare som hanterar krig och död med hjälp av distade gitarrer och dubbelkaggar, med risk för att bli stämplade som satanister och djävulsdyrkare av den syriska staten.

CNN har också följt den pågående dödsmetall-revolutionen i Botswana, som bland annat utgör en viktig plattform för kvinnlig frigörelse. Att USA, England, Tyskland och Skandinavien – hårdrockens högborgar historiskt sett – får allt mer konkurrens från andra håll och kanter ser jag som positivt och berikande.

Likaså att tyngre metal sakta men säkert får allt mer utrymme och uppmärksamhet. Om det kommande decenniet blir minst lika musikaliskt lustfyllt och innovativt har vi några spännande år framför oss.

Länge leve hårdrocken!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

10-talets bästa hårdrockalbum


1 THE SATANIST (BEHEMOTH) (2014)
För fem år sedan blev Behemoth ett namn på många metalheads läppar. Tio plattor och 23 år in i karriären tog det polska bandet ett rejält kliv in i hårdrockens finrum. Anledningen stavas ”The satanist”. Ett album där akten tar sin black/death metal-hybrid till helt nya höjder.

Bland annat genom att bädda in sin extrem metal i fylliga orkestrala arrangemang, men ibland också simma ut på lugnare vatten med stillsamma tempon, akustiska gitarrer och sköra melodislingor. Arbetet med skivan präglades dessutom av sångaren, gitarristen och låtskrivaren Adam ”Nergal” Darskis tillfrisknande från leukemi och den katolska kyrkans kamp att tysta ner gruppens musik.

Albumet låter därefter. ”The satanist” är ett stärkande kraftpaket som bör klassas ett modernt metalmästerverk. Det tuggande trumreverbet i ”In the absence ov light” är för övrigt bland det bästa jag någonsin har hört. Punkt.


2 L’ENFANT SAUVAGE (GOJIRA) (2012)
Franska Gojira är ett unikum på många sätt och vis. Dels har akten en bakgrund som skiljer sig från många metalband. Bröderna Duplantier, som grundade bandet, växte exempelvis upp i en bohemisk konstnärsfamilj ute på den franska vischan. Och dels låter inte kvartettens musik som något annat därute i vår vida värld. Kombinationen av Christian Andreus och Joe Duplantiers gråtande gitarrslingor, Jean-Michel Labadies taktfasta basgångar och Mario Duplantiers bombastiska trumspel har skapat något så sällsynt som ett rakt igenom originellt sound. På femte albumet ”L’enfant sauvage” har gruppen förfinat sitt musikaliska uttryck till perfektion. Och precis som sina föregångare belyser skivan problemen med vårt sköra klimat och vikten av att vara ett med naturen, vilket gör den desto mer känsloladdad.

”L’enfant sauvage” bevisar att Gojira spelar i en helt egen liga. Då som nu.


3 THE CHILDREN OF THE NIGHT (TRIBULATION) (2015)
Det är svårt att föreställa sig en svensk musikindustri utan Tribulation. Kvartetten känns i dag som en lika självklar grundstomme inom hårdrockscenen som, säg, Nicke Andersson. ”The children of the night” är ett viktigt stilbrott inom hårdrocken i stort, såväl som en viktig milstolpe i bandets karriär. Dels genom sättet att paketera melodisk dödsmetall i en sällsynt sofistikerad skrud, och dels genom att ställa starka kontraster mot varandra. Skört och hårt, avskalat och fylligt, modernt och retro, nyktert och ockult, harmoniskt och skräckinjagande – och så vidare. På skivan hörs ett hungrigt och nytänkande band som suktar efter utveckling. Resultatet är gastkramande bra. Det är inte så konstigt att ”The children of the night” fick kritiker och fans över hela världen att dregla i extas, vilket i sin tur bidrog till att sätta Tribulation på den internationella metalkartan.


4 EMPEROR OF SAND (MASTODON) (2017)
Konceptplattornas okrönta kungar Mastodons senaste skiva är en känslosam knockout.


5 VOICE OF THE VOID (ANCIIENTS) (2016)

Få band lyckas blanda skönsång och growl så sömlöst och smidigt som kanadensiska Anciients, som med detta album kvalade in till gräddhyllan av progressiv metal.


6 STRANGER FRUIT (ZEAL & ARDOR) (2018)
Multiinstrumentalisten Manuel Gagneuxs blandning av black metal och blues är bland det mest genialiska jag hört. ”Satanic spirituals” är helt klart det nya svarta.


7 COAL (LEPROUS) (2013)
En rakt igenom tillfredsställande orgie av progressiva tongångar. Jag vågar nog påstå att ”Coal” inte innehåller en svag sekund.


8 M (MYRKUR) (2015)
Amalie Bruun blev med fullängdsdebuten ”M” en av extrem metal-världens viktigaste röster.


9 UNSEEN (THE HAUNTED) (2011)
The Haunteds sista skiva med sångaren Peter Dolving är slagkraftig och sympatisk från start till slut.


10 HISINGEN BLUES (GRAVEYARD) (2011)
Ett viktigt album som krattade manegen för en ny våg av rock som nostalgiskt och beundrande blickar tillbaka några decennier.


11. OPUS EPONYMOUS (GHOST) (2010)
En debut som heter duga.


12 KVELERTAK (KVELERTAK) (2010)
Som en blixt från klar himmel slog Kvelertak ner i musikvärlden för snart tio år sedan, med sin sympatiska mix av punk, metal och hardcore.


13 AXIOMA ETHICA ODINI (ENSLAVED) (2010)
Runt decennieskiftet kom långkörarna Enslaved in andra, eller snarare femte, andningen.


14 SURGICAL STEEL (CARCASS) (2013)
Brittiska Carcass hittar skönhet i det smutsiga och makabra på ”Surgical steel”, som kan vara för decenniets starkaste comeback.


15 POTESTAS MAGICUM DIABOLI (ASAGRAUM) (2017)
För lite mer än två år sedan vändes min värld upp och ner av Asagraums dundrande debutplatta.


16 III (ASTEROID) (2016)
Stonerrock när den är som skönast.


17 DUALISM (TEXTURES) (2011)
Om en komplex ekvation skulle översättas till noter och toner blir troligtvis ”Dualism” slutresultatet.


18 YELLOW & GREEN (BARONESS) (2012)
En skiva som skiner starkare än solen i hemorten Savannah.


19. KOLOSS (MESHUGGAH) (2012)
Ett album som fortfarande lever upp till sitt namn.


20 THE AGE OF HELL (CHIMAIRA) (2011)
Chimaira må ha gått upp i rök, men ”The age of hell” lever vidare.

10-talets bästa hårdrocklåtar

1 DEN LILLE PIGES DØD (MYRKUR)
Som om en trollbindande målning av John Bauer översatts till musik. Myrkurs ”Den lille piges død” är lika drömsk som obehaglig med andra ord.


2 RÅNDA (TRIBULATION)
Det är farligt för hälsan att lyssna på Tribulation. Exilvärmlänningarnas delikata metal får munnen att vattnas så mycket att man riskerar att drabbas av vätskebrist.


3 L’ENFANT SAUVAGE (GOJIRA)
Världsherravälde åt Goijra, s’il vous plaît.


4 ORA PRO NOBIS LUCIFER (BEHEMOTH)
”For Thine is the kingdom/And the glory/Forever!” Så sant som det är sagt, Behemoth.


5 CHIMES AT MIDNIGHT (MASTODON)
Hoppas att majestätiska Mastodon får uppleva många fler jordvarv runt solen.


6 RAISE THE SUN (ANCIIENTS)
En magisk mix av tjusig skönsång, vildsint growlande och fängslande melodier. Anciients har lyst upp min tillvaro sedan 2013.


7 LITTLE SUN (BLUES PILLS)
Elin Larssons soulstänkta stämma är så stark att den har potentialen att flytta berg.


8 I SAT BY THE OCEAN (QUEENS OF THE STONE AGE)
Luta dig tillbaka och låt dig svepas med när Josh Homme sjunger om ett illa tilltygat hjärta.


9 GHULEH / ZOMBIE QUEEN (GHOST)
Från tiden då Tobias Forges skötebarn var obesudlat.


10 CACTUS (SKRAECKOEDLAN)
Så vacker att hjärtat nästan spricker av alla intryck.


11 KING ME (LAMB OF GOD)
Virginia-sönernas djuriska metal antar en ovanligt storslagen skepnad på episka ”King me”.


12 TOMBSDAY (BOMBS OF HADES)
Jag skulle inte bli förvånad om stora mängder blod, svett och tårar ligger bakom Bombs of Hades crustiga dödsmetall.


13 BESATT AV MAANE OG NATT (DJEVEL)
Erlend Hjelvik (ex-Kvelertak) sjunger lungorna av sig över en brutal bädd av black metal och death ’n’ roll.


14 FÖRTVIVLAN MIN ARVEDEL (SHINING)
Frosseri i förtvivlan – om Niklas Kvarforth själv får välja.


15 VÄRLDEN STANNAR MED MIG (TID)
Hypnotisk metal som får tid och rum att upphöra.


16 THE PALE KING (TESTAMENT)
Gitarrduon Alex Skolnick och Eric Peterson avlöser otroliga riff på löpande band. Att Testament inte ingår i thrashens The Big Four istället för Anthrax övergår mitt förstånd.


17 ALL MUST DIE (THE OATH)
Tillber gärna Satan om det innebär sällskap av Linnéa Olsson och/eller Johanna Sadonis.


18 FLIES (RED FANG)
Så svängig stonerrock möjligtvis kan bli.


19 BLACKBIRDS FALL (BLACK MOTH)
Brittisk cocktail av grym garagerock, distad doom och smutsig stoner.


20 MOURN THE ILLUSION (JASTA)
Hatebreeds Jamey Jasta vräker ur sig berusande hookar och melodier som om det vore hans sista kväll i livet.

Publicerad:

LÄS VIDARE