Benjamin Ingrosso låter unik på svenska
Uppdaterad 2021-01-19 | Publicerad 2021-01-15
ALBUM På sitt första album på svenska hittar Benjamin Ingrosso en fin balans mellan det nya och det gamla.
Benjamin Ingrosso
En gång i tiden
Ten
POP Den första halvan av höstens ”Så mycket bättre” hade en tydlig huvudperson.
Benjamin Ingrosso var den som ständigt höll ihop festen med sitt engagemang och intresse för de andra deltagarna, med honom i gänget kunde ingen hamna utanför.
Men det finaste var ändå hans nyfikenhet för de äldre generationernas artister. Dynamiken mellan den unge Ingrosso och veteraner som Tommy Körberg och Plura blev ofta något av en höjdpunkt i programmet.
Det verkar också ha influerat 23-åringen rent musikaliskt. Artistens andra fullängdsalbum är det första på svenska och skiljer sig ofta markant från hans tidigare slicka popproduktioner.
Ingrosso drar ner tempot och låter både lugnare och mognare. Låtarna saknar ibland samma omedelbara slagkraftighet som när han sjunger på engelska. Men det finns också ett mod i det.
Efter succén i ”Så mycket bättre” hade Ingrosso enkelt kunnat slänga ur sig några givna radiohits. Här är höjdpunkten i stället pianoballaden ”Flickan på min gata”, skriven tillsammans med Niklas Wahlgren.
Det är en fin berättelse om oskyldig förälskelse som snuddar vid svensk vispop: ”Jag ska ta dig med till sjön som ligger här bredvid/Och varsamt ta din hand i min”.
Fokuset på text och berättande känns den här gången betydligt större än sist.
I ”Så mycket bättre” öppnade Ingrosso upp sig om ett smärtsamt uppbrott och även här berättar han om tiden efter ett förhållande, men lägger inte ner någon tid på olycklig kärlek.
Inledande ”Känns som att livet händer” handlar om att hitta tillbaka till lyckan. Den souliga 90-talsballaden känns på många sätt som en fortsättning på hans hyllade tolkning av ”Långsamt farväl”.
Sången är sårbar och känslosam och många av låtarna på ”En gång i tiden” går i samma spår.
Undantaget är ”Se men inte röra” där Ingrosso sjunger om att hitta förbjuden kärlek ute på dansgolvet. Trots att låten vrålar av 80-talsdisco använder han ett yngre och modernare språk, särskilt när han väver in engelska ord i textrader som ”Du gör det bara för att få attention” eller ”Det är så fucked up”.
Att byta ut engelska mot svenska har blivit allt vanligare bland landets artister. Men Benjamin Ingrosso lyckas hitta något alldeles eget i det genom att med fin balans förvandla gammalt till nytt.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik