Självsvält och självporträtt

I dokumentären ”Självporträtt” får man följa konstnären Lene Marie Fossen

Emma Gray Munthe

helskärm

Självporträtt

Regi Margreth Olin, Espen Wallin, Katja Høgset, med Lene Marie Fossen m fl

FILMRECENSION Konstnären Lene Marie Fossen har levt med anorexia i 20 år, och här får vi följa henne under de sista åren av hennes liv.

DOKUMENTÄR Tillsammans med Espen Wallin och Katja Høgset följde dokumentärveteranen Margreth Olin fotografen Lene Marie Fossen under åren före hennes död 2019. Då hade Fossen varit sjuk i anorexia i drygt 20 år, hjärtat orkade inte mer. I "Självporträtt" blandas hennes porträttbilder – hon fångade otroliga ansikten! – och de mardrömslikt vemodiga självporträtten, med arbetet bakom och hennes tankar om både arbete och sjukdom. Det senare beskriver hon som att vara i ett brinnande hus utan att kunna ta sig ut. 

Allt började när hon var 10 och inte ville bli vuxen. Självsvälten blev ett sätt att stoppa tiden, fotograferandet ett annat. Det är outhärdligt att tänka på att det kan gå så snett inuti en 10-åring, tanken på att se sitt barn tyna bort i 20 år är fasansfull. Den går inte ens att tänka färdigt, man vill vända bort blicken. Det är för hemskt. Det är svårt att fullt ut förstå sjukdomen, förstå Fossens eller föräldrarnas smärta och maktlöshet – men "Självporträtt" hjälper en bit på vägen. 

Filmen går att se både på bio och online.