Kärleksfull men visuellt tunn mormorshyllning

Karolina Fjellborg

helskärm

FILMRECENSION ”Mormor, kriget & kärleken” är dels en aktuell berättelse om att växa upp under krig, och dels ett barnbarns kärleksfulla hyllning av sin mormor.

Men på bildmaterialsfronten är det svagt.

Mormor, kriget & kärleken

Regi Andreas Bjunér, med Unni Leufvenmark, Inge Tjernlund.

DOKUMENTÄR I den här dokumentären berättar regissören Andreas Bjunérs mormor, Unni Leufvenmark, sitt livs historia.

Hon var barn när tyskarna invaderade Oslo. Och där levde hon sedan i ständig skräck, både för tyskarna och för en pappa som söp och blev elak i perioder, tills hon vid 16 års ålder flyttade till Sverige för kärlekens skull.

Den kärleken tog slut, men på den följde nya, och till sist träffade Unni Inge, med vilken hon upplevde sitt livs bästa kärlek efter 80-strecket.

”Mormor, kriget & kärleken” är dels en aktuell berättelse om att växa upp under krig, och på ålderns höst tvingas se ”en mörk cirkel slutas”. Men det är också ett barnbarns kärleksfulla hyllning av sin mormor, och medan den är fin, är den också lite distanslös.

Unni berättar klokt och osentimentalt, och visst är det ett liv värt att vittna om. Men bristen på intressant bildmaterial är ett problem. Under en stor del av filmen ser vi mest Unni umgås med jämnåriga, sjunga i kör och vänslas i Upplands Väsby.

”Mormor, kriget & kärleken” har biopremiär den 15 april.