Leende och vemodig uppföljare till Mamma mia!

Lily James bra ersättare för Meryl Streep

Uppdaterad 2018-07-18 | Publicerad 2018-07-17

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Mamma mia!: Here we go again
Regi Ol Parker, med Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård, Colin Firth, Dominic Cooper, Josh Dylan, Cher, Andy Garcia, Meryl Streep.

MUSIKALISK KOMEDI Lily James är en uppenbarelse i uppföljaren
Hon är en sevärd skådespelare med stark sångröst och självlysande charm som den unga Donna Sheridan, som vi mötte i Meryl Streeps gestalt första filmen.

Lily James behövs, eftersom Meryl Streep i stort sett inte är med den här gången. Ett sångnummer med Streep är å andra sidan filmens mest känslosamma stund.
Det är inte mycket till intrig, jämfört med den smart skrivna musikalen/ettan. Centrala låtar från första filmen återanvänds. Here we go again, sannerligen.


Ny och glädjande är en smittande ”When I kissed the teacher”, som inleder Donnas historia. Det är skolavslutning i Oxford 1979, och hon och hennes två bästisar drar igång sommarlovet med ett rivigt sångnummer. En effektiv berättad rockvideo. Det blir det också av ”Why did it have to be me” och ”Waterloo”, komiskt effektfullt. Underhållande ambitiösa dansnummer. Många leenden.
Donna reser ut i Europa. Alla som sett musikalen och första filmen vet vad som händer. Hon träffar Harry i Paris, svenske Bill som har en båt och engelsmannen Sam i Grekland. VI vet också hur det fortsätter, även om de unga männen nu inte liknar minnesbilderna av dem i första filmen.
Händelserna från 1979 varvas med nutid där Donnas dotter Sophie (Amanda Seyfried) ska nyinviga hotellet på den grekiska ön. Då förbereddes bröllop, nu en annan fest. Mycket är sig likt, fast den här gången är det brist på gäster som skapar oro. Vilka kan komma till kalaset?
En del kul repliker. Starka sångerna ”The name of the game” och ”Knowing me, knowing you”, plus mer oväntade låtval som piggar upp. ”I´ve been waiting for you”, ”Angeleyes” och ”Andante, andante” påminner om att det finns ännu fler bra ABBA-låtar.
Cher spelar mormor till Sophie och är lika mycket specialeffekt som skådespelare när hon gör storslagen entré. Hon och Andy Garcia ger en magnifikt teatralisk version av ”Fernando”.


Amanda Seyfried och Meryl Streep.

Björn Ulvaeus (som lärare) och Benny Andersson (pianist i Paris) skymtar förbi i filmen. Meryl Streeps insats är inte mycket större, endast ett par nummer. Som sångerska gör hon avtryck på soundtracket. På skivan sjunger hon en väldigt gripande”The day before you came”, som inte är med i filmen.
”Here we go again” är lekfull som ettan, men tunnare. Mot slutet är det dags att röra och beröra. Då kommer också de finaste scenerna med ”My love, my life” som en höjdpunkt.
Första filmen är en smittande energikick som sprider glädje och solsken. Det här är en rar repris med regnstormar och slitningar, ett extranummer med en dos av vemod.

Rockbjörnen