Bitvis svängigt och fläckvis kul

”Sing 2” håller standard men saknar oomph

Uppdaterad 2021-12-25 | Publicerad 2021-12-22

”Sing 2”

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Sing 2

Regi Garth Jennings, med svenska röster av Tommy Körberg, Sarah Dawn Finer, Tony Irving, John Lundvik, Morgan Alling, Mimmi Sandén och originalröster av Matthew McConaughey, Reese Witherspoon, Scarlett Johansson, Taron Egerton, Bono


FILMRECENSION Uppföljaren till ”Sing” följer samma koncept, med en kombination av klassiska och nya hits, humor och diverse problem som måste lösas.

ANIMERAD FAMILJEFILM Teaterchefen Buster har vänt lyckan för New Moon Theatre, men han och artistensemblen – kämpande multikultingmamman Rosita, rockiga Ash, sångstarka men dansosäkra Johnny, blyga Meena och extravaganta Gunter – drömmer om mer: de vill sätta upp en show i glittriga storstaden Redshore City. De har bara inte tillräckligt med kontakter – och är de tillräckligt bra?

Konceptet är detsamma som i första "Sing" från 2016, med en kombination av klassiska och nya hits, humor, självförtroendeproblem och diverse annat som måste lösas. I filmens första halva går musikalnumren och låtarna så mycket vägg i vägg att de förlorar i oomph och öronen mest blir överkörda, men det lugnar ner sig tillräckligt för att de ska hinna vila inför ett pampigt konsertslut. Om man summerar "Sing 2" är det bitvis svängigt och fläckvis kul – men högst standardartat. 


Visas på bio, i både originalversion och svenskdubbad.

Följ ämnen i artikeln