Vi listar de bästa filmpremiärerna 2021

Aftonbladets filmprofiler plockar ut höjdpunkterna

Publicerad 2021-12-26

JAN-OLOV ANDERSSON

Film är bäst på bio. Så det var med stor glädje man åter kunde gå på bio och se fler än sju andra i salongen. Eller att man kunde besöka världens två bästa filmfestivaler i Cannes och Venedig.

Och de bästa filmerna vimlade av scener att bli road eller upprörd eller imponerad av eller engagerad i.

Skildringen av människors grymhet, mot slutet av ”Quo vadis, Aida?” (som för övrigt visas i SVT måndag 3 januari).

Renate Reinsves frispråkiga bekännelse av hur hennes rollfigur vill ha sex i ”Världens värsta människa”. Blev en snackis i Cannes.

Anthony Hopkins makalösa skådespeleri i ”The father”.

Fyllefesterna i ”En runda till” och den baksmälla det ledde till.

Skildringen av elitfotbollens mörka baksida i ”Tigrar”. Hur en tonårig Björn Andrésen blev utnyttjad av hyllade regissören Luchino Visconti, avslöjat i ”Världens vackraste pojke”. Hur Suzanne Reuter fyrar av dräpande repliker i ”Suedi”. Patricio Galvez kamp för att få hem barnbarnen från IS-fånglägret i Syrien, i ”Children of the enemy”.

Man blev imponerad över hur väl David Dencik förvaltade sin biroll i James Bond-filmen. Vanessa Kirbys starka förlossningsscen i ”Pieces of a woman”. Hur bra Alicia Vikander är i ”The Glorias”. Dansscenerna i Spielbergs ”West Side story”. Den positiva chocken över att en så härligt galen film som ”Titane” kunde vinna Guldpalmen i Cannes.

Och ibland tar man med sig lite knasiga minnen från filmåret. Som hur snyggt regissören Paolo Sorrentino rökte cigarr under intervjun kring ”The hand of God”.

Paolo Sorrentino med sin cigarr under Aftonbladets intervju.

Årets bästa filmer:

1. ”Quo vadis, Aida?”. 2. ”Världens värsta människa”. 3. ”Minari”. 4. ”Nomadland”. 5. ”The father”. 6. ”En runda till”. 7. ”The hand of God”. 8. ”Promising young woman”. 9. ”Stillwater”. 10. ”Last night in Soho”.

Årets bästa svenska filmer:

1. ”Tigrar”. 2. ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”. 3. ”Världens vackraste pojke”. 4. ”Julia & jag”. 5. ”Apstjärnan”. 6. ”Suedi”. 7. ”Children of the enemy”. 8. ”Utvandrarna”. 9. ”Vitt skräp”. 10. ”Bröllop, begravning & dop – filmen”.


KAROLINA FJELLBORG

Tio favoritfilmer 2021.

”En runda till”

Thomas Vinterbergs Oscarsvinnare om fyra uttråkade lärare som börjar experimentera med tesen att människan är som bäst som salongsfull, är bland det mest medryckande jag någonsin sett om alkoholens härlighet och förfärlighet. Mads Mikkelsen var helt klart… kanon.

”Promising young woman”

Emerald Fennell levererade en riktig knockout till kvinnlig hämndfantasi. Om en kvinna (Carey Mulligan) som vägrar att glömma och förlåta våldtäkten på en väninna.

”The power of the dog”

Jane Campions lågmält otäcka västern bjöd på Benedict Cumberbatch i högform, vansinnigt tjusiga landskap, och stora svårhanterliga känslor som melankoli, ilska, svartsjuka och förakt. Plus årets bästa slut, i form av ett djävulskt lömskt leende från oväntat håll.

”Luca”

Inte en av Pixars bästa och mest ambitiösa filmer. Men ”Luca”, om två unga sjömonster på äventyr på torra land, var oerhört charmig i sin enkelhet. En liten hyllning till barndomens långa somrar, till vänskapen och till ett nostalgiskimrande Italien.

”Nomadland”

Ett kärleksbrev till friheten, såväl som en vemodig skildring av hur den amerikanska drömmen håller på att blekna bort. Chloé Zhaos kvasidokumentär-liknande roadmovie om moderna amerikanska nomader var både djupt mänsklig och oerhört vacker att se på.

”The harder they fall”.

”The harder they fall”

Jeymes Samuel gjorde en snygg regidebut med ”The harder they fall”. En underhållande och häftig revisionistisk västern om svarta cowboys och laglösa, tungt lastad med stil, attityd, energi – och dynamitskådisar som Regina King och Idris Elba.

”Minari”

En varm och tämligen underbar invandrarskildring av Lee Isaac Chung, till stora delar baserad på hans egen uppväxt. Om en sydkoreansk familj som flyttar ut på vischan i Arkansas och försöker skapa ett nytt liv, utan att förlora det gamla. 

”The father”

Anthony Hopkins krossade mitt hjärta med sitt storartade porträtt av en man som kämpar med näbbar och klor för att behålla greppet om verkligheten, och värdigheten, medan han förgörs av demens.

”Quo vadis, Aida?”

En FN-tolk försöker sköta sitt jobb, samtidigt som hennes familj svävar i livsfara. Jasmila Žbanićs film om Srebrenicamassakern 1995 är en av de mest skakande krigsfilmer jag sett. På länge och egentligen någonsin.

”House of Gucci”

Jag tänker väl kanske inte säga att Ridley Scott gjorde årets allra bästa film. Men hans stjärnspäckade 80-talssåpa hade inte en tråkig sekund. Och Lady Gaga fick mig att vilja spendera stora summor på italienskt vintagemode.


EMMA GRAY MUNTHE

ÅRETS 10 BÄSTA SPELFILMER:

”Quo vadis, Aida?”

Jasmila Žbanićs film om folkmordet i Srebrenica är gastkramande, vidrig och sensationellt stark.

”En runda till”

Mads Mikkelsen har aldrig varit så bra som här i Thomas Vinterbergs spritmarinerade mästerverk.

”Lilla mamma”

Céline Sciamma gjorde det igen: en film som känns som att få en dyrbar skatt i handen.

”Världens värsta människa”

Efter "Reprise" och "Oslo, 31 augusti" avslutade Joachim Trier sin fina Oslo-trilogi med ett sylvasst manus, otroligt spel och mörk humor.  

”The father”

Anthony Hopkins i sitt livs bästa prestation, Olivia Colman i sitt esse. Hjärtslitande och välfångat om hur demens påverkar drabbade och dem runt omkring.

”First cow”

Kelly Reichardt har en imponerande förmåga att ta något man sett många gånger och göra det till något helt eget. 

”Ninjababy”

Mer norskt! Rappt, roligt och utanför ramen.

”Nomadland”

Mattan av pianoklink var onödig, men Frances McDormand rörde som vanligt inte på en enda onödig ansiktsmuskel.

”The assistant”

Som en uppdaterad, Harvey Weinstein-fläckig lightversion av Chantal Akermans klassiker "Jeanne Dielman, 23, quai du Commerce, 1080 Bruxelles".

”Never rarely sometimes always”

Starkt om vänskap och svårigheterna kring att göra abort i USA.

”Flykt”.

ÅRETS 6 BÄSTA DOKUMENTÄRER:

”Flykt”

"Flykt" uppmanar tittaren att inte blunda för dem som måste fly sina hemländer, utan att varken sentimentalisera eller sensationalisera.

”The Beatles: Get back”

Av alla de där närgångna Beatles-minuterna var det inte en enda som var död.

”Summer of soul (...or, when the revolution could not be televised)”

Musik, historia och politik. Mahalia Jackson, Mavis Staples, Nina Simone och så många andra att ögon och öron ploppar ut ur huvudet. Hur kan man inte ha vetat mer om det här?

”Crack: Cocaine, corruption & conspiracy”

Orsak och effekt. Rasism, korruption och ekonomiska orättvisor. En lika svindlande som upplysande historie- och samhällskunskapslektion.

”The rescue”

Vilken HISTORIA. Vilka otroliga människor! 

”Framing Britney Spears”

Jag är glad att den gjorde en del av jobbet för att #FreeBritney.

ÅRETS BÄSTA SVENSKA FILMER: "Världens vackraste pojke", "Tigrar" och "Sabaya".


STEFAN HEDMARK...

Spridda filmögonblick under året.

Årets ...

... bästa film: ”Världens värsta människa”, i närstrid med ”The father”.

... sämsta film: ”Love, weddings & other disasters”.

… bästa svenska film: ”Världens vackraste pojke”.

… bästa action: ”No time to die”.

… mest överskattade: ”Dune” och ”Titane”.

... tröttaste ursprungsberättelse: ”Cruella”.

... tröttaste uppföljare: ”Coming 2 America”.

... Reader’s digest-film: ”Utvandrarna”, där man har lyckats klämma in fyra böcker på två och en halv timme.

... glädjepiller: Samma år som Stephen Sondheim dog visade det sig att musikalgenren är högst levande. ”In the Heights”, ”tick, tick... BOOM” och ”West Side story” förgyllde biografer och streamingtjänster.

... sexscener: Frankrike visade var skåpet ska stå, med svettig älskog mellan Agathe Rousselle och en bil i ”Titane”. Och så sjöng sig Adam Driver och Marion Cotillard igenom oralsex i ”Annette”.

... mest obekväma: Nicolas Cage vandrade runt med bomber vid pungkulorna i ”Prisoners of the Ghostland”.

”Shang-Chi and the legend of the ten rings”.

… Marvel: ”Wandavision”, ”Black Widow”, ”Shang-Chi” och ”Spider-man” visade att den beryktade ”fjärde fasen” håller god kvalitet.

... ljus i ett evigt mörker: Två svenska dokumentärer, ”Sabaya” och ”Children of the enemy”, hittade hoppingivande medmänsklighet i spåren efter IS.

... Jugoslavien-smocka: Två mycket sevärda filmer lyfte de fruktansvärda konsekvenserna av krigen i det forna Jugoslavien: ”Quo vadis, Aida?” och ”I koltrastens skugga”.

… sportfilm: ”Tigrar” ryckte ner brallorna på den internationella elitfotbollen.

... Hollywoodfadäser: Att covidkrisen orsakade en så pass trist Oscarsgala och att jurygruppen bakom Golden Globe-galan tycktes göra allt för att sänka sig själva.

... snyggaste klassiker: ”The tragedy of Macbeth”.

... kämpe: Ridley Scott, som vid 81 års ålder levererade två bra filmer som blev verkliga snackisar, ”The last duel” och ”House of Gucci”.

... brytning: Lady Gaga, som tycktes varva italienska och ryska i ”House of Gucci”.

... diva: Udo Kier i ”Swan song”.

... mest lekfulla skräck: ”Fear Street”-filmerna och ”Malignant”.

… mest onödiga nyinspelning: ”The guilty”.

... covid-tristess: ”Locked down” och ”Glaciär”.


JENS PETERSON

Välkommen till 1970-talet.

Vi skriver 2021 men många av årets höjdare har varit med i 50 år. Eller mer. James Bond lockade flest till bio. Paul McCartney/The Beatles hyllades i två av de bästa tv-serierna. Och ABBA gjorde årets bästa popvideo.

Den svenska biohjälten? Mogne välgöraren Karl-Bertil Jonsson i en mycket bra film av Hannes Holm.

Tage Danielssons animerade kortfilm från 1975 tänjdes begåvat ut till en långfilm av Hannes Holm. ”Utvandrarna”, som blev biofilm för 50 år sedan av Jan Troell, kom i en ny tolkning. Mycket omgjord.

Populära 1970-talsmusiker var ämnen för årets biofilmer, som The Sparks, Velvet Underground och David Bowie. En av årets bästa filmer var ”Last Night in Soho” som svingade sig tillbaka till 1960-talets London och den musiken.

Och 1961 kom första filmversionen av ”West side story” som Steven Spielberg uppdaterade briljant 60 år senare. Men även den nya filmen utspelas i ett före detta New York.

Det var mycket 1900-tal bland de minnesvärda rörliga bilderna 2021.

Men tre av årets bästa utspelas i nutid. Danska ”En runda till”, norska ”Världens värsta människa” och amerikanska ”Nomadland” gav vardagsskildringar av livet i olika länder. Fotbollsdramat ”Tigrar” gjorde också starkt intryck.

Vi tycker olika. En del gillade Daniel Craigs final i ”No time to die”. Jag tycker det är en medioker Bond-film. Trist skurk. Tunn intrig. Inga minnesvärda actionscener. James Bonds personliga drama i filmen lär vi dock komma ihåg.

”Quo vadis, Aida?”.

Favoriter: ”The power of the dog”, ”West side story”, ”En runda till”, ”Nomadland”, ”Quo vadis, Aida?”, ”Don´t look up”, ”Promising young woman”, ”The father”, ”Last night in Soho”, ”Minari”.

Svensk ess: ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”, ”Tigrar”, ”Världens vackraste pojke”.

Fint musikalår: ”In the Heights” och ”Tick, tick… Boom”. Och ”West side story”.

Musikdokumentär: ”Summer of soul”.

Animerade: ”Luca”.

Skräck: ”A quiet place II”.

Kul matineer: ”Free Guy” och ”Jungle cruise”.

Kate Winslet: ”Mare of Easttown” och ”Ammonite”.

Guldbaggen: Hannes Holm borde nominerats för manus och regi av ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”.

Störst besvikelse: ”No time to die”.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln