Hundar mot varulvar i ansträngd barnfilm

Knappt något skämt lyfter i bioaktuella ”En pudel i flocken”

Publicerad 2021-05-28

Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

En pudel i flocken

Regi Alexs Stadermann, med svenska röster av Tina Leijonberg, Anton Körberg, Fredrik Hiller, Ludwig Westman, Steve Kratz.


FILMRECENSION. Alla kan vi känna oss lite utanför ibland.

Som en pudel bland varulvar.

Eller, va?

ANIMERAT ÄVENTYR. Det är mycket som känns ansträngt och tillgjort med den här animerade filmen. Här finns knappt ett skämt som fungerar.

Vi möter en flock varulvar i början av berättelsen, däribland en pappa och hans son, Freddy, som ännu inte kan förvandla sig till en varulv. Under ett nattligt äventyr går allt fel och det slutar med att Freddys pappa faller nerför en klippa samtidigt som ägaren av en glassbil får tag i en magisk månsten som är livsviktig för varulvarna.

När vi möter Freddy igen har sex år passerat och grabben har uppfostrats av sin farbror. Varje ung varulv måste gå igenom en rit som innebär den första förvandlingen och för Freddy och hans omgivning blir det en chock – han förvandlas till en pudel. Nu måste han bevisa att han är värdig sin status i flocken.

”En pudel i flocken”

Charmen är som bortblåst

Senare i sommar kommer en tredje film om biet Maya på bio. Den är inte regissören Alexs Stadermann ansvarig för, men han och manusförfattaren Fin Edquist ligger bakom den första filmen, liksom ”En pudel i flocken”. Den sistnämnda är baserad på en bok av Jayne Lyons, som ser ut att vara en charmig historia när man tittar på bokomslaget.

Den potentiella charmen är dock som bortblåst i den här filmversionen, som inte klarar att särskilja sig från hundratals andra animerade filmer med liknande utseende, slapstick och krampaktiga försök att roa barn med knasigheter på ljudvolym 11.

Tänk ”Madagascar”, ”Hotell Transylvanien” och ”Familjen Addams”, fast nivån sämre.

Freddy när han inte är en pudel, i ”En pudel i flocken”.

Obehagligt ensam glassgubbe

Kanske uppskattar inte pudelägare att deras favoritjycke förlöjligas under en hel film, men budskapet är förstås att vi inte ska ha fördomar om personer (vovvar) som har ett annat utseende. Vi ska gilla olika. Men lektionerna är rakt igenom lika förutsägbara som hundarna Freddy möter och deras tokiga egenheter.

Den närmast obehagligt ensamme glassgubben blir en ganska märklig skurk och ”Lejonkungen”-vibbarna i skildringen av varulvarna känns genomskinliga.

”En pudel i flocken” har biopremiär i dag, 28 maj.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln