Stelt spelat om en colombiansk mammas kamp
Publicerad 2022-09-22
FILMRECENSION I 90-talets Colombia är unga fattiga män kanonmat i inbördeskriget.
”Amparo” skildrar en mammas kamp för att rädda sin son, men är för stelt och onaturligt agerad för att gripa tag.
Amparo
Regi Simón Mesa Soto, med Sandra Melissa Torres, Diego Alejandro Tobon, Luciana Gallego, John Montoya.
DRAMA Det är sent 90-tal i ett våldsamt och korrupt Colombia härjat av evigt inbördeskrig. En ensamstående tvåbarnsmamma i Medellín (Sandra Melissa Torres) inser att hennes 18-årige son Elias (Diego Alejandro Tobon), som saknar både utbildning och arbete, och fortfarande sover i sin mammas säng, har blivit inplockad och utvärderad under en av militärens ”uppsamlingar” av unga, runtdrivande män. Och snart kommer att skickas som kanonmat till landets södra delar.
Amparo (vars namn passande nog betyder ”skydd”) ger sig ut på en kamp mot klockan, för att få fram pengarna till att köpa en frisedel åt Elias, på den svarta marknad där bestickliga statstjänstemän skor sig på desperata mammor som hon.
En kontrollerad men långsam och framför allt onödigt stelt spelad film, i vilken kritiken av offrandet av de fattiga är tydlig, men mor och son-relationen förblir väl diffus.
”Amparo” har biopremiär den 23 september.