Färgsprakande prakt i nya Disneyfilmen
’Raya och den sista draken’ har sin prinsessa – men tänker ändå nytt
Publicerad 2021-03-05
Raya och den sista draken
Regi Don Hall och Carlos López Estrada, med svenska röster av Ellen Bergström, Anna Isbäck, Laila Adéle, Magnus Krepper, Livia Millhagen.
FILMRECENSION. Disney har lyssnat och tagit till sig.
Mitt bland alla bekanta drakar och prinsessor finns ett nytänk.
ANIMERAT ÄVENTYR. Det är inte allting som går enbart till strömningstjänsten Disney+ nuförtiden. Musse Piggs ägare ser ett värde i att låta en del av deras filmer gå upp på bio. Så är det med ”Raya och den sista draken” – som dock även finns nu på strömningstjänsten som ett premiumerbjudande.
Filmen tar oss till ett fantasiland som ändå är rotat i ett hörn av vår planet, Sydostasien. En gång i tiden fanns ett enat rike, Kumandra. När monster kallade Druunerna hotade mänskligheten gick vi samman med drakar för att bekämpa dem. Druunerna besegrades på bekostnad av drakarna som förvandlades till stenstoder, ett öde som drabbar alla som kommer i vägen för monstren.
Druunerna hölls i schack tack vare den magiska drakstenen som vaktas av hövding Benja och hans folk, däribland lillprinsessan Raya som tränas i de nobla krigskonsterna.
Slogs i spillror efter kriget
Kumandra har inte existerat på lång tid – riket slogs i spillror efter kriget mot Druunerna och de enskilda länderna behandlar varandra med avundsjuka och misstänksamhet. Efter ett misslyckat försök till fred släpps Druunerna fria, drakstenen slås i flera bitar och sprids i de olika länderna.
Flera år efter katastrofen befinner sig en nu vuxen Raya på jakt efter de olika bitarna för att besegra monstren. Till sin hjälp har hon den knasiga men legendariska draken Sisu.
Som i de flesta berättelser av det här slaget behöver en värld introduceras och förklaras för publiken. Det är risk för uppförsbacke beroende på filmskaparnas berättarförmåga och ens eget engagemang, men i det här fallet dras vi in i Rayas äventyr och filmen får extra skjuts av att hon omges av en rolig uppsättning birollsfigurer. Raya hjälps och stjälps inte bara av Sisu (som i originalet lånar sin personlighet av komikern och skådespelaren Awkwafina) utan av en allt spretigare ”familj” bestående bland annat av en ”skurkbebis”.
Upplägget är förstås bekant för alla som har sett en Disneyfilm. Raya är ännu en prinsessa som följer i samma spår som Jasmin, Snövit och Ariel. Filmen påminner en del om ”Vaiana” från 2016 (som regissören Don Hall också var inblandad i), en annan historia om dottern till en hövding där Disney visade ett mer genomtänkt intresse för en annan kultur, polynesisk i det fallet.
Sydostasiens färger och vanor genomsyrar filmen
I ”Raya” är det alltså Sydostasiens färger, smaker och vanor som skickligt genomsyrar hela filmen – det är en fest för ögat, vars innehåll är kvalitetssäkrat av manusförfattaren Qui Nguyen som har vietnamesiskt ursprung.
En färgsprakande film (med mäktigt musiktema av veteranen James Newton Howard) som mitt bland alla monster och svekfulla människor har ett budskap om att det lönar sig att vara snäll och att tro på att det går att resonera med sin motståndare.
”Raya och den sista draken” har biopremiär i dag, den 5 mars.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.