Persbrandt: ”Det hänger ihop med mitt gamla liv”

Jens Peterson

BERLIN. ”Ensam i Berlin” handlar om tyskar som protesterar mot Hitler under 1940-talet.

Mikael Persbrandt spelar filmens störste skurk, en skrämmande våldsam SS-officer.

– Jag ville göra en människa av schablonen, säger Mikael Persbrandt. Men man får acceptera att jag är en fungerande kugge i en stor maskin.

Mikael Persbrandt har fem-sex scener i ”Ensam i Berlin” som utspelas under andra världskriget. Ett gift par spelat av Emma Thompson och Brendan Gleeson lägger ut vykort runt den tyska huvudstaden med protester mot Hitler och kriget. Vincent Perez har regisserat filmen, utvald till huvudtävlingen i Berlin.

Daniel Brühl är kommissarien som leder jakten på vykortsskrivaren. Mikael Persbrandts SS-offcier pressar polisen, och misshandlar honom.

SS-officer Prall är en otäcking av en sort vi känner igen.

Behövde inte provfilma

– Jag blev uppringd i London där jag spelade chefsförhandlare för vikingarna i ”Kung Arthur”. ”Du behöver inte provfilma. Vincent vill ha dig”. Men jag skulle till Sydafrika och spela Dag Hammarskjöld, säger Mikael Persbrandt.

”Det tar bara 3-4 dagar”, sa agenten. Vad skulle han spela? SS-officer. Var det en schablon? Äh.... ja.

Mikael Persbrandt flög till Berlin.

– Vi spelade in i utkanterna av stan, det såg förskräckligt ut. Ett enormt gammalt utbildningscenter för SS. Det gav mycket att vara i de riktiga korridorerna.

Han tog på sig SS-kläderna. Skärpet, handskarna, mössan.

– Då hände något, bara av kläderna, säger Mikael Persbrandt och visar bilder i sin mobil. Då kom allt det där jag inte ville göra. Slå ihop klackarna hårt.

Han bestämde sig för att ha kul och tog i rejält i rollen.

– Vincent satt vid monitorn och gapade efteråt. Thats it, sa han.

– Ibland är det här jobbet inte märkligare än när mina grabbar har fått varsin Batmandräkt och kommer fram utklädda, berättar Mikael Persbrandt och härmar hur sönerna pratar som superhjältar.

En ära att vara med i ensemblen

Han hade roligt på inspelningen och säger att det är en ära att få vara med i en ensemble med Emma Thompson, Brendan Gleeson och Daniel Brühl.

– När man ska ut i världen som jag får man göra en del smågrejer, säger Mikael Persbrandt. Saker jag kanske inte skulle tackat ja till hemma. Jag säljer ju inte huvudrollsbiljetter utomlands. Men de här tre jobben har varit roliga.

Han spelar Dag Hammarskjöld i ”Jadotville” som utspelas under kriget i Kongo i början av 1960-talet. I rollistan finns Jamie Dornan och Mark Strong. Han har också gjort Guy Ritchies ”Riddarna av runda bordet: Kung Arthur”.

Som kan bli den första av tre filmer i en riddarserie, beroende på publikintresset. I kalendern för 2016 finns också teater.

– Jag har så bra liv nu. Jag leker hemma och målar, säger Mikael Persbrandt.

Ville bli konstnär

Att bli konstnär var hans första dröm.

– Det var mitt yrkesval på riktigt när jag som 19-åring kom från min stora liftarresa i Amerika. Jag sökte till Kungliga konstskolan under Marie-Louises första år som rektor. Jag sprack på det som kallas hängning, vernissage, säger Mikael Persbrandt. ”Kom tillbaks när du är 20”, sa de.

Då tecknade han kroki med danstjejer som modeller och strax sökte han till balettakademin och det ledde till Dramaten. Det var skådespelare han skulle bli.

– När jag var 26 eller 27 sa jag till mig själv: "Om jag är inte bäst om tio år så skiter jag i det.”

Han fortsatte som skådespelare.

– Jag är glad att jag hittat tillbaka till måleriet. Nu har jag en ateljé.

Apropå måla - är det inte ett problem i dina filmroller med alla tatueringar du har?

– Nej, det tar en kvart för dom att sminka över det med en fet pasta och så kör de airbrusch. Då ser jag ut som en baby i hyn.

Så du kan fortsätta tatuera dig?

– Nej, jag har inte forsatt. Det hänger ihop med mitt gamla liv. Det har inte blivit några nya tatueringar på nykter kalufs.

Hur länge är det?

– Två år.

”Ville ha ett eget språkrör”

Du är aktiv på Facebook och gör pod. Vad betyder sociala medier för dig?

– Jag kände mig så jagad ett tag, och hade satt mig själv i den situationen, säger Mikael Persbrandt. Jag ville ha ett eget språkrör så jag slapp prata med journalister. Det har jag inte rädsla för nu eftersom jag tvättat min byk ganska offentligt. Det är också ett sätt att möta fans och göra lite tokiga grejer.

I vår väntar ”Dödsdansen” på Maxim, följt av en turné. I juni vernissage på hans konst hos Lars Lerin i Värmland. I höst ”Macbeth” mot Marie Richardson på Maxim, teatern som Mikael Persbrandt driver med Agneta Villman.

– Jag är så tacksam för vart livet tagit vägen. Det är jävligt kul, säger Mikael Persbrandt. Vad det gäller filmer ska jag försöka drivas av lusta. Saker som inte känns kul hoppas jag ha mod nog att tacka nej till.